Diskursanalys
Diskursanalys
Rapport om textanalys
Jacky Mauduit
INLEDNING
Bakgrund - syfte
Syftet med uppgiften är att analysera och beskriva en tidningsartikel utifrån Hellspong och Ledins analysmodell (1997). Modellen är användbar för att undersöka textens form samt de tankar den förmedlar och de relationer som råder mellan sändaren och mottagaren. Jag har också valt att använda mig av Faircloughs tredimensionella modell för diskursanalys (Winter Jörgensen och Philipps 2000 s. 3).
Min ambition är att få igång en relevant tolkningsprocess som förhoppningsvis kommer att redovisas genom olika stilmarkörer, d v s bevis, vad som är speciellt med texten. Dessutom vill jag fördjupa mig i textens innehåll, vilka tankar och handlingsmönster den förmedlar och hur den är uppbyggd. Detta resulterade i en analys i fyra delar; kontext samt textuell, ideationell och interpersonell struktur. Jag har dessutom för avsikt att kasta ljus över betydelsen rörande tankens övergång från den som har producerat texten till den som konsumerar den.
Att få kunskap om språkbrukarna, (producenterna) deras föreställningar och relationer till läsarna, kräver en genomgående textanalys med hänseende till hur texten är konstruerad och verkar i egenskap av självständig text.
En text blir till genom att vi: 1. i ett visst sammanhang, kontexten, 2. använder ord, det textuella, 3. för att meddela något, det ideationella, 4. till någon, det interpersonella, 5. på ett visst sätt, stilen (Hellspong & Ledin, 1997:47).
En textanalys kan göras genom att man frågar sig vem eller vilka som har producerat en viss text och vem/vilka som konsumerar den. Textens uppbyggnad och genre formar läsarens tolkning av händelser och sammanhang som finns i texten. Den ene producerar, medan den andre mottar (konsumerar) texten. Jag som analyserar har bl. a. för avsikt att få kunskap om det samhälle som aktörerna (producenten respektive konsumenterna är verksamma inom).
KONTEXT
Avsikten med tidningsartikeln är att nå en vid läsekrets som omfattar både män och kvinnor i olika åldrar och yrkeskategorier. Det finns både en nyhets- och hälsodiskurs i artikeln, vilket själva rubriken anger: "1081 HAR DÖTT AV MEDICINER”.
Ett stort antal svenskar har de senaste åren dött av mediciner. Chefen för läkemedelsverkets biverkningsenhet Gunilla-Sjölin Forsberg säger att det är redan sjuka patienter som drabbas av biverkningar. Hon påpekar att många fall av biverkningar aldrig rapporteras och att medicinkontrollen därför försvåras, vilket läkemedelsverket skall försöka få bukt med via omfattande samarbete med andra myndigheter.
Artikeln gavs ut vid en tidpunkt, tisdagen den 19 augusti 2003, då man kan anta att många människor har återinträtt i tjänst efter sin semester eller lov från skolan under vilken de förhoppningsvis har kunnat koppla av från arbete, stress och vardagsliv.
Nyheten som basuneras ut består av att biverkningarna av medicinen inte alltid rapporteras av läkarna. Hälsodiskursen utgörs av vikten av att folk är friska och slipper äta mediciner som kan göra dem sjuka.
Tidningsartikeln leder till en konkret diskursanalys av en kommunikativ händelse som är överraskande och sorglig i mångas ögon.
Situationskontext (verksamheten texten ingår i, vilka deltagare som ingår i textprocessen och vilken kommunikationsfunktion eller vilket syfte texten har)
Texten hör hemma i nyhets- och hälsosektorn. Den kännetecknas av en myndighetsutövning inom journalistiken. Den har för syfte att locka så många som möjligt att köpa nyheten. Författaren vill övertyga ett stort antal människor på ett målmedvetet sätt. Han använder sig av siffror som talar sitt tydliga språk, ”1081 har dött, 455 dödsfall (36), de 20 farligaste medicinerna (33), de senaste tio årens 20 mest… (20), ett 30-tal nya preparat, (70), 5 procent av…(47). Det ger texten en viss legitimitet (befogenhet). Journalisten Thomas Gustafsson har skrivit texten men han refererar till en högt uppsatt professionell chef inom Läkemedelsverket ”Gunilla Sjölin-Forsberg”, vilket förstärker intrycket av trovärdighet. Genom att ta upp frågan om blodtryckssänkande medel rör han vid en känslig punkt i många människors liv. Högt blodtryck hör ihop med stress och livsföring. Journalistens tydliga utlägg gör att läsaren engagerar sig i de problemställningar som presenteras i texten.
Det är en ”webbtext” som Aftonbladet har lagt ut på nätet. Målgruppen i detta fall är de som har tillgång till Internetanslutning. Tidningsartikeln i pappersversionen ges också ut över hela landet, vilket innebär att den når ut till många människor även den vägen.
Den sociala relationen i texten mellan sändaren och mottagaren skulle kunna betraktas som asymmetrisk. Producenten har makten över innehållet i sin artikel. Mottagaren konsumerar den.
Det är en multimodal text som presenteras med tydliga rubriker, vilka vävs in i varandra. Dessutom presenteras den professionella ansvariga chefen på livsmedelsverket på bild.
Kulturkontext
Hälsofrågor engagerar de flesta av oss. Människan och hennes hälsa är två viktiga komponenter som är intimt sammankopplade med varandra. Är läsaren själv inte frisk utan kanske lider av just högt blodtryck lockar artikeln denna typ av läsekrets till konsumtion av artikeln. Journalisten vet inte att människor är sårbara när de närmar sig en sådan text.
Texten fyller en viktig social funktion som producenten ser som en vinstlott. Hans främsta strategi innebär att han försöker konstruera positivt laddade relationer till mottagaren som tar till sig det han skriver i syfte att väcka opinion i en viktig sociokulturell fråga.
Tidningsartikelns allvarliga budskap rörande resultatet av biverkningar vid medicinering för högt blodtryck gör att människorna som läser den snabbt, kastas tillbaka till frågor om sin egen hälsa och vardagslivets mer negativa sidor. Läsarna (konsumenterna av texten) blir påminda om sin egen ohälsa. Sjukdomen högt blodtryck är en folksjukdom som drabbar allt fler personer i samhället.
Intertextualitet
Det märks att texten är en kollektiv produkt som ekar av andra nyhetstexter. Skribenten Thomas Gustafsson följer de krav och önskemål som dels tidningen och dels läsarna förväntar sig av honom. Hans roll är att skapa sensationer, väcka debatt och opinion i samhällsviktiga frågor. Journalisternas sätt att skriva, är förankrad i konsumenternas behov av nyheter. I artikeln appellerar journalisten till ett av de viktigaste fundamenten för mänskligt liv, folks hälsa. Texttypen formar tolkningarna av livet som vi lever just nu. ”Att en text på det här sättet är en del av en tradition, att den vilar på äldre alster i samma genre, kallar vi för vertikal intertextualitet ”Hellspong & Ledin 1997:56”.
På det horisontella planet, kan jag konstatera att texten är ett resultat av undersökningar och statistiker från andra texter som författaren använder sig av. Detta framgår explicit t.ex. ”…listan på de senaste tioårens 20 mest dödsbringande läkemedel” (20), läkemedelsverkets statistik…misstänks ha orsakat hela…(34), undersökningar…av läkemedelsbiverkning” (47-49).
TEXTUELL STRUKTUR
Låt mig titta närmare på textens form och dess uppbyggnad. I detta avsnitt kommer jag att beröra lexikogrammatik, textbindning och komposition.
Texten har en del verbalsubstantiv som gör den abstrakt. Dessa substantiv ökar behovet av prepositioner: Risken för (38), hjärnblödning mot (39), form av (42), mediciner under (46), översyn av (61), biverkningar på (63), biverkningar om (60, 62), samt av räkneorden 5% (47), 30-tal (70), 455 (36), 20 (20), 1081 (huvudtemat), tio (8).
Att det inte finns många adjektiv men starka i texten, gör att texten är opersonlig, vilket innebär att ”sändaren inte kan röja sitt subjektiva sätt att se och känna genom målande och värderande uttryck”, (Hellspong & Ledin, 1997:68). En del passiva verb, utan någon agent, tyder på opersonlighet: ”drabbas (41), anmäls (50,55), rapporteras (69). Om jag undersöker de aktiva verben utan någon agent kan jag se att det inte är några personer som utför handlingar utan ting, ett kollektiv, en institution.
Författaren använder sig av statiska verb för att beskriva de utredningar som han tar upp i texten t.ex..: ”Siffran är bara… (11), medicinerna som finns på listan (25), antalet dödsfall… är betydligt… (53,54).
Dessutom tar han upp dynamiska verb ”ha dött (7), presentera (19), anmäler (15), drabbas (41), leder till (42), tar… (48), visar (53), arbetar (59), följer (61), som pekar på orsakerna och konsekvenserna av vad som har hänt hittills. Det rör sig om handlingar.
Formord som prepositioner och subjunktioner ger sammanhang åt en del långa meningar. ”Att använda… Attityd… för… av… mot … av” och ”I regel… som…av…i … av… som… till att… vid… . Däremot är det substantiven som ger texten dess specifika medicinska innehåll. Nyckelorden som biverkning (10 förekomsten) och medicin (8 förekomsten), ger också texten sammanhang. Det kan t o m betyda en överlexikalisering av termen biverkning. Propositionsfraserna fungerar som bestämningar i nominalfraserna som synes ovan.
Texten är hypotaktisk eftersom adverbiella och attributiva bisatser som ”då många läkare aldrig anmäler dödsfall där man kan misstänka biverkningar (13-17), är beroende av huvudsatsen eller bisatser: ”som visar… att antalet… som anmäls”, är underordnade huvudsatsen. Bisatserna fungerar som bestämningar till huvudsatser.
Obs. Här är det fråga om adverbiella och attributiva bisatser
Det förekommer en viss samordning av led s.k. paratax som i följande meningar: ”Många patienter lider… och blir” (65-66), ”Därför arbetar vi också… och göra den säkrare… (59-60).
Obs. Här är det fråga om en huvudsats dvs en sammandragen sats i båda fallen.
Lix på 44,5 anses motsvara en medelsvår till svår text enligt Meline Lange. ”Att analysera text, stilanalys med exempel”, 2000.
Texten har högertyngd, eftersom de flesta orden i meningarna förekommer efter huvudsatsens finita verb. En lång mening som ”I regel… biverkningsenhet” (41-44) innehåller 31 ord och visar samhörighet mellan de olika leden i meningen, vilket ger texten sammanhang och koherens.
Attributa efterbestämningar till huvudordet bildas med hjälp av relativsatser, prepositionsfraser och infinitivfraser i nominalfraserna.
Texten är resonerande eftersom den argumentera för sin sak samtidigt som den fastställer det som hänt ”Läkemedelsverkets statistik visar att det blodförtunnande läkemedlet Waran misstänks ha orsakat hela 455 dödsfall” (34-36).
De adverbiella prepositionsfraserna, bisatserna och en del långa meningar kan dessutom tyda på att texten är verbal enligt beskrivningen av Hellspong & Ledin (1977:78). Den är av allmän karaktär och inte heller för starkt specialiserad med svåra medicinska termer, eftersom den är avsedd för en bred publik. Statiska verb, fackord och högertunga meningar är bevis för detta. Verbalsubstantiven gör texten lite abstrakt samtidigt som tid- och rumadverbial, dynamiska verb och de passiva verben påverkar textens konkretion. Koherensen hos texten är uppenbar. Det finns tydliga mönster av sambandsled. Medicinen ”Waran” beskrivs med hjälp av modifierade upprepningar som ”det blodförtunnande preparatet” (32). ”detta tuffa preparat” (37), ”Det förtunnande läkemedlet”, vilket skapar referensbindningar. I upptakten utgör ”svenska offer” en ledfamilj med sambandsleden ”1081 svenska offer (6), siffran (11), mörkertalet (13)”. Dessa referenter samspelar med varandra. De används för att peka ut ”svenska offer” och är viktiga för textens koherens.
Därutöver, kan jag observera, diverse konnektivbindningar som: dock (24), där (15, 38) (spatiala), till följd (54) (konsekutiva), därför (59) (causal), om (65) (villkor), speciellt när (68) (temporal), som utmärker logiska samband mellan meningarna i texten.
Tema-rema principen ger också koherens åt texten. Läsaren känner igen sig i berättelsen tack vare samspelet mellan tema och rema t.ex…
Tema Rema
I många fall beror biverkningarna på överdosering (63)
Att använda detta tuffa preparat är alltid en balansgång
Där man måste väga risken för patienten… (37,38)
Det visar hur författaren rör sig från det bekanta till det obekanta, från det omarkerade till det understrukna. Textbindningen är ofrånkomlig.
l
IDEATIONELL STRUKTUR
Vad har texten för innehållsmönster? Vad vill texten förmedla för världsbild till konsumenten?
Texten rör sig bakåt och framåt i tiden. Journalisten använder sig av perfekt former: "har räddat (26), har tagit (29), misstänks ha dött (7), ha orsakat (35), för att markera en förfluten tid av högsta relevans för vad han påstår, samtidigt som han tar upp generiska påståenden i nutid och framtid med presens former som: ”kan idag presentera (18,19), som toppar listan (33), just nu genomför vi (60, 61)”. De många tid- och rumadverbial tyder på konkretion t.ex... ” på de senaste tioårens… (19, 20), under ett år (46), chef vid… (43), på marknaden (71)”. Författaren håller sig till fakta och använder läkare som referens t.ex. ”läkare misstänker… (1, 2), läkare aldrig anmäler dödsfall (14, 15)”, och framför allt chefen för läkemedelsverkets biverkningsenhet som utgör en referensbas t.ex. ”Det förekommer en betydande underrapportering (56, 57), vilket gör att författaren låter trovärdig.
En del processer som framställs i textens propositioner ”klassificerar deltagarna och tillskriver dem egenskaper Hellspong & Ledin, (1997:130). ”Vi är alla medvetna (56), i regel är det redan svårt sjuka patienter…” (41). Dessutom förväntar sig läsarna av texten, känsloladdade upplevelseroller i deras inre, s.k. mentala processer t.ex. ”vi är alla medvetna… (56), …lider av allergier och blir… sjuka” (66, 67).
”I regel är det redan svårt sjuka patienter…” (41). Denna proposition återger ett tillstånd där patienterna får bära egenskapen att vara sjuka medan processen som framställs i nästa proposition: ”Man måste väga risken för patienten…” (38), är en handling som ett kollektiv ansvarar för, inklusive författaren, d v s att besluta vad som är bäst för patienten. Dessa propositioner framställer olika påståenden om ett tema. De ger läsaren en världsbild som yttrar sig på olika sätt beroende på om läsaren är en ugn människa som aldrig har varit sjuk och som är rädd för sjukdomar eller om du är en person som kan identifiera dig med dessa sjukdomar, eftersom du själv har drabbas av dem.
Modaliten
Sakförhållanden i texten framställs i förhållande till vad texten vill förmedla, d v s att presentera medicinernas effekter för människors hälsa. Journalisten konstaterar och resonerar kring vad som har orsakat dessa dödsfall vid intagandet av mediciner. ”I regel är det redan svårt sjuka… som leder till att de avlider” (41-43) och ”Långt ifrån alla fall anmäls” (50), är exempel på olika påståenden. Sändaren använder sig dessutom av olika fakta för att framföra sitt budskap i form av sannolikhet ”en annan orsak kan vara… (64), som något behövligt, ”måste väga risken för patienten” (38), som möjlig sanning, ”kan idag presentera” (18), som något hypotetiskt, ”om den tas tillsammans… ”(65), som något nödvändigt, ”är det viktigt att… ” (68), som en varning, en medicin får en farlig biverkning om den tas tillsammans med ett annat läkemedel” (65,66). Författaren lägger fram vilka fakta som förklarar vilka förhållanden som föreligger mellan dödsfall och mediciner, men också vilka åtgärder man skall ta till för att bekämpa biverkningar av mediciner som leder till döden.
Teman och propositioner
Vad vill texten förmedla för världsbild till konsumenten? Huvudtemat för texten hittar vi nog i makropropositionen som lyder ”1081 har dött av mediciner”, som är temat för texten. Direkt i upptakten får vi bekanta oss med vad texten kommer att innehålla, d v s en tydlig positionering görs i ingressen med hjälp av kärnmeningen ”svenska offer”, som råkar ut för mediciners biverkningar. Texten som helhet är monotematisk och skulle kunna uppdelas på följande sätt:
Makrotema för stycke ett (18-31) ”Medicinernas påverkan”, som i sin tur skulle kunna utgöra två stycken mikroteman ”dödsbringande mediciner” (18-22) och ”livsräddande mediciner” (24-31). Makroteman för stycke två (32-44) ”Waran farligast” och mikrotema ”Warans effekter” (33-40) samt mikrotema ”En särskild grupp av patienter” (41-44). Makropropositionen för stycke tre är själva rubriken ”alla fall anmäls inte”, som i sin tur skulle kunna indelas i två följande mikroteman: ”Läkemedelsbiverkningar” (45-49) och ”Rapportering” (50-58). Stycke fyra (59-71) ”Överdosering”, skulle kunna indelas i fyra mikroteman: ”Åtgärder” (59-62), ”Orsaker” (63-67), ”Läkemedelsverkets uppmaning” (68-69), och ”Nya mediciner” (69-71).
Som synes görs artikelns makroteman explicita genom den tydliga rubriceringen som pekar på sakfrågan ”Antalet dödsfall, biverkningar och rapportering”. Dessutom signalerar kärnmeningen ”Svenska offer” textens centrala tema. Ingressen är avsedd för att väcka intresse och dra uppmärksamhet för vidare läsning av texten.
Perspektivet
Ur sändarens perspektiv, får man som läsare, en känsla av att författaren grundar sina påståenden på ett kollektiv, en myndighet, en institution och gardera sig med hjälp av siffror, statistik och undersökningar t.ex. ”Aftonbladet kan idag…” (14,15), ”listan över de 20 farligaste medicinerna” (33), ”… i snitt får Läkemedelsverket…” (50-52). Något som nog förklaras av det journalistiska idealet att framstår som en opersonlig förmedlare av fakta (Hellspong & Ledin 1997:136).
Ur ett personperspektiv, är Gunilla Sjölin-Forsberg, en viktig aktör som kommer till tals, ”I regel är det svårt sjuka patienter…” (41). Hon yttrar sig utifrån sin professionella ställning på Läkemedelsverket. Subjektsperspektivet är dels knutet till henne men också till andra aktörer som representerar Läkemedelsverket: ”Därför arbetar vi… Just nu genomför vi… vi följer… och samarbetar”. Som synes, är ett kollektiv involverat i ärendet.
Ur ett jämförelseperspektiv, kan det konstateras att vissa förhållanden ses i ljuset av andra: ”Man väger risken för patienten att avlida av hjärnblödning mot risken att drabbas av nya blodproppar” (37), ”Antalet dödsfall… är betydligt fler än de… som anmäls” (53), ”En medicin får en farlig biverkning om den tas tillsammans med ett annat läkemedel” (64). För perspektivet, gäller det utifrån ett kollektiv. Författaren använder sig dessutom av bildspråk t.ex. ”Siffran är bara toppen på ett isberg” (11,12). I denna metafor, ”går två saker från skilda delar av verkligheten samman i något nytt”, (Hellspong & Ledin 1997:140). Författaren använder toppen av isberget utöver sin betydelse som har jämför med siffror.
INTERPERSONELL STRUKTUR
Jag nämnde i kontexten att författaren försöker konstruera positivt laddade relationer gentemot läsaren i syfte att närma sig honom/henne t.ex. ”Viktigt att komma ihåg är dock att… har räddat livet på många sjuka” (23-25). Han tilläger att ”Hundratusentals människor… utan att drabbas av problem”, vilket skapar förtrogenhet och engagemang hos läsaren. Å andra sidan, kan det observeras en viss distansering från läsaren, genom bruket av passiva former t.ex. ”Risken att drabbas…” (39), ”biverkningarna rapporteras” (69), ”som anmäls” (55), som ger uttryck för allvar och distans. Texten saknar tilltal förutom när författaren vänder sig till Läkemedelsverkets biverkningsenhetenschef.
Som jag skrev i textuell struktur, är texten både nominal och verbal. Den nominala stilen innebär att skribenten distanserar sig från läsaren ”Aftonbladet…”(18), siffran… ”(11), ”är det redan svårt sjuka patienter” (41). Närheten och engagemangen, möter vi som läsare i ett verbaliserat uttryckssätt ”Därför arbetar vi…” (59), ”vi följer andra…” (61), vi är alla medvetna…” (56).
Journalisten vill försäkra sig om att informationen är relevant, genom att tilltala Gunilla Sjölin Forsberg. Det är uppenbart att hans försiktighetsstrategi är en gardering.
Språkhandlingar, som har för avsikt att väcka opinion. Är de varningar som han utfärdar: ”En medicin får en farlig biverkning…” (64), ”framför allt… 20 farligaste medicinerna2 (33,34). Dessutom argumenterar han för sin sak, genom att låta trovärdig t.ex. ”Läkemedelsverkets statistik visar… ” (34,36), ”det finns också studier… ” (53, 55). Det låter meningsfullt för läsaren när författaren understryker sina påståenden med relevant information. En presuppositon som denna: ”En annan orsak kan vara att en medicin får en farlig biverkning om den tas tillsammans med ett annat läkemedel” (63). Är en allmän sanning som skapar inre ramar för att ge mer värde åt påståendena.
När Gunilla Sjölin Forsberg yttrar sig om bristerna kring rapporterna om biverkningar, visar hon en del pålitliga och säkra understrykningar genom att använda sig av vi form samtidigt som hon skapar inre ramar som ger ett mervärde åt påståendena t.ex. ”Därför arbetar vi också ständigt med att försöka…” (59), ”just nu genomför vi översyn…” (61). Andra understrykningar signalerar visshet t.ex. ”Aftonbladet kan idag…” (18), ”i regel är det redan…” (41), men också tvivel, som i propositionen: ”Många läkare anmäler dödsfall där man misstänker biverkningar” (14-17).
Eftersom texten har för avsikt att nå en vid läsekrets samt att förmedla otvivelaktig medicinal fakta, måste den låta trovärdig och rimlig genom neutral ställning. Ramar kan dessutom vara inbäddningar, som innebär att författaren, med stöd av okomplicerade och direkta anföringar t.ex. ”I regel är det redan…” (41-44), hänvisas till säkra källor som Läkemedelsverket.
SLUTORD
I denna analys har jag, genom att använda mig av Hellspong & Ledins analysmodell, försökt att krypa in bakom texten för att belysa författarens tankegångar. Analysen har resulterat i fyra delar: Kontext, textuell struktur, ideationell struktur samt interpersonell struktur.
Det har varit ett mödosamt arbete att skilja strukturerna åt eftersom begreppen är specifika och mångsidiga. Dessutom kan ett och samma begrepp tillämpas i flera strukturer.
Bakgrunden och kontexten är två viktiga faktorer för tolkningen av texten. Det gäller att sätta texten i sitt rätta sammanhang och koncentrera sig på de formella dragen hos den. Målgruppen är alla människor, men framför allt de som tar medicin, vilket är en kulturbunden företeelse i vårt västerländska samhälle och särskilt när det gäller intagandet av blodtryckssänkande mediciner.
Texten följer tema-rema-mönstret genom att växla mellan det som anknyter bakåt för att skapa sammanhang och trovärdighet för läsaren. Textbindningar är präglade av referenser och markerar därtill en tydlig och konkret företeelse
Hälso- och nyhetsdiskursen har lagt tonvikten vid att många dör och blir sjuka av biverkningar av sina mediciner. Journalisten, Thomas Gustafsson, vill slå larm och väcka opinion med sin artikel. Han tycks å ena sidan vara objektiv, men å andra skriver han utifrån andra bevekelsegrunder. Indirekt berör han ett fält, där en kamp om makten pågår hela tiden mellan läkemedelsföretagen som tjänar stora pengar på sina mediciner, och som vill sälja så mycket de kan, och folk som är sjuka och som vill bli botade av samma mediciner. Den tredje parten är läkarna som är förbindelselänken mellan läkemedelsföretagen och patienterna. Läkemedelsföretagen talar inte högt om de biverkningar som följer i spåren av deras mediciner. Det inträffar att människor dör av dem om de har otur, vilket gör att texten delvis blir subjektiv.
Propositionerna har beröringspunkter. Upptakten framlägger påståenden om olika explicita teman: dödsfall, mediciner, biverkningar, rapportering. Syftet med meta-text är att få dig att vara involverad i verksamheten och dess villkor.
De informativa och konstaterande språkhandlingarna innebär att läsaren kan dra slutsatser av att ha läst texten. De statiska verben används för begreppsutredningar och definitioner. Thomas Gustafsson syftar till att skapa tillit, förtroende, förmågan att hämta rätt information, lämplighet och uppnår därmed de uppställda målen som står till buds.
Eftersom texten innehåller ett populärt medicinalt inslag, är den förankrad i dagens samhälleliga behov av nyheter. Den resonerande och konstaterande texten av allmän karaktär, har en bra koherens och fokuserar på ”svenska offer”. Dessutom framlägger upptakten påståenden om olika explicita teman: ”dödsfall, mediciner, biverkningar och rapportering”.
Då en medicinal text skall bli en nyhet, måste den populariseras för att den skall kännas meningsfull för den tilltänkta målgruppen. Jag tycker att författaren har lyckas bra med sina sensationella bedrifter samtidigt som han håller lite distansering till sina läsare och skapar därmed trovärdighet och förtrogenhet.
Nyckelbegrepp: Medicinerna dödar, en folksjukdom, människan och hennes hälsa, biverkningar vid medicinering, vardagslivets medicinering, att bli påmind om sin egen ohälsa, makten över textinnehållet, svenska offer, medicinernas effekter.
Källor
Winter Jörgensen & Phillips, 2000 Diskursanalys
Hellspong & Ledins, 1997, Vägar genom texten, handbok i bruksanalys
Thomas Gustafsson, 2003 Aftonbladet, 1081 har dött av mediciner
Tidningsartikel: 1081 har dött av mediciner, Thomas Gustafsson, Aftonbladet Nya medier, tisdag 19 augusti 2003
1081 har dött av mediciner
Läkare misstänker:
(5) Det kan finnas ännu fler svenska offer
Minst 1081 svenskar misstänks ha dött de senaste tio åren av biverkningar av sina mediciner. (10) Siffran är bara toppen på ett isberg. Mörkertalet är stort då många läkare aldrig anmäler (15) dödsfall där man kan misstänka biverkningar.
Aftonbladet kan i dag presentera listan på de senaste (20)tio årens 20 mest dödsbringande läkemedel. Viktigt att komma ihåg är dock att medicinerna som finns (25) på listan har räddat livet på många sjuka. Hundratusentals människor har tagit dessa mediciner utan att (30) drabbas av problem.
Waran farligast
Framför allt är det blodförtunnande preparat som toppar listen över de 20 farligaste medicinerna. Läkemedelsverket statistik visar att det blodförtunnande läkemedlet Waran misstänks ha orsakat (35) hela 455 dödsfall.
Att använda detta tuffa preparat är alltid en balansgång där man måste väga risken för patienten att avlida av hjärnblödning mot risken att drabbas av nya blodproppar.
(40)I regel är det redan svårt sjuka patienter som drabbas av biverkningar i form av inre blödningar som leder till att de avlider, säger Gunilla Sjölin-Forsberg, chef vid läkemedelsverkets biverkningsenhet.
Alla fall anmäls inte
(45)Tiotusentals svenska patienter drabbas av någon form av biverkningar från sina mediciner under ett år. Undersökningarna visar att upp emot 5 procent av alla patienter som tar kontakt med sjukvården lider av någon form av läkemedelsbiverkningar.
(50)Långt ifrån alla dessa fall anmäls. I snitt får Läkemedelsverket bara in tre tusen rapporter om biverkningar om året.
Det finns också studier som visar att antalet dödsfall till följd av biverkningar är betydligt fler än de runt (55) hundra om året som anmäls.
Vi är alla medvetna om att det förekommer en betydande underrapportering, säger Läkemedelsverkets Gunilla Sjölin-Forsberg.
Överdosering
Därför arbetar vi också ständigt med att försöka (60) förbättra rapporteringen och göra den säkrare. Just nu genomför vi översyn av hela kontrollsystemet. Vi följer andra register och samarbetar med andra länder.
I många fall beror biverkningen på överdosering. En annan orsak kan vara att en medicin får en farlig (65) biverkning om den tas tillsammans med ett annat läkemedel. Många patienter lider också av allergier och blir på så sätt sjuka av sin medicin.
Speciellt när en medicin är ny är det viktigt att biverkningarna rapporteras till Läkemedelsverket. Varje (70) år kommer i genomsnitt ett 30-tal nya preparat ut på marknaden.
Thomas Gustafsson
Publicerad: 2003-08-19
Ps. Textproduktion: Det är en s.k. "webbtext" som Aftonbladet har lagt ut på nätet. Målgruppen i detta fall är de som har tillgång till Internetanslutning. Tidningsartikeln ges också ut inom hela riket, vilket innebär att den når ut till många människor.
Textkonsumtion: Artikeln gavs ut vid en viss tidpunkt, tisdagen den 19 augusti 2003, då man kan anta att många människor har återinträtt i tjänst efter sin industrisemester eller lov från skolan, under vilken de förhoppningsvis har kunnat koppla av från arbete, stress och vardagsliv. Artikelns allvarliga budskap rörande resultatet av biverkningar vid medicinering för högt blodtryck gör att människorna som läser den snabbt kastas tillbaka in i vardagslivets mer negativa sidor och blir påminda om sin egen hälsa eller brist på sådan. Sjukdomen högt blodtryck är en folksjukdom som drabbar allt fler personer i samhället.
Upphovsman och copyright : Jacky Mauduit
Översättningsprocessen på mikronivå
Översättningsprocessen på mikronivå
Förkortningar: KT (källtext), MT (måltext)
Låt oss börja med en direkt översättning: prepositionen genom till prepositionen à travers i MT. Förändring av betydelse och synvinkel (modulering): Man utelämnar adjektivet levande i KT och skriver substantivet i bestämd form i MT som innebär att man gör ett enhetsbyte historia till l’histoire. Låt oss börja till commençons är en imperativ form i KT och MT. Man gör ett frivilligt strukturbyte och utelämnar det finita verbet + subjektpronomen i MT utan att för den skull ändra betydelsen. Det sker en förändring av betydelse och synvinkel: upptäcksfärd till promenade. Byte av ordklass: infinit verb att gå in i KT till presens particip en entrant i MT. Direkt översättning genom portalen till par le porche. Man gör också ett tillägg i MT situé som skulle kunna vara en frivillig kulturell anpassning ”adaptering”. Det man ser nu, är en direkt översättning av genitivformen under domkyrkans mäktiga dubbeltorn till sous les deux tours imposantes de la cathédrale. I folkmun översätts med communément som innebär ett byte av ordklass: substantiv i KT till adverb i MT. Lunna Påga i MT förefaller vara ett lån från KT för att förstärka den här levande historia. 1100-talet förvandlas till ett substantiv i bestämd form i MT som beskriver ett enhetsbyte av begreppet århundrade i franskan, en kulturell anpassning i MT. Ordagrann översättning alltsedan till depuis. Här visas ett byte av ordklass, verb i perfekt för att beskriva en händelse i förfluten tid som fortfarande pågår i KT: substantiv + reflexiv pronomen …har domkyrkan rest sig till substantiv + reflexiv pronomen + verb i presens som innebär att händelsen pågår fortfarande la cathédrale s’élève i MT. Direkt översättning: över slätten till au-dessus de la plaine. Supinumformen talat om byts ut mot en presens particip i MT indiquant. Man kan också konstatera att det är ett strukturbyte: verb + preposition i KT, endast presens particip i MT. Byte av ordklass: preposition + bestämd substantiv i KT för främlingen till au visiteur artikel + substantiv i MT. Deponensform och reflexiv pronomen s’approche de i MT. Obs. att han nalkas Lund kan direkt översättas till qu’il approche Lund. Enhetsbyte, genitivform Lunds Domkyrka till artikel i numerus + substantiv det ägda i bestämd form + prepositionen de + substantiv la cathédrale de Lund. Sedan får vi se ett byte av ordklass, transposition (relativsats), relativ pronomen + passivum som invigdes till perfekt particip inaugurée. Byte av ordklass, substantiv år till preposition en. Direkt översättning av 1145. Byte av ordklass, adjektiv i bestämd form förnämsta till adjektiv i superlativ- och bestämd form le plus important. Enhetsbyte, genitivform + adjektiv i bestämd form Nordens romanska byggnadsverk till artikel i numerus + substantiv + adjektiv i genus maskulin + artikel + substantiv + adjektiv l’édifice roman des pays nordiques. Direkt ordagrann översättning ett imponerande vittnesbörd till un témoignage important. I MT lägger man till personligt pronomen i naturligt genus + finit verb elle continue för ett substantiv som beskriver ett artnamn domkyrka och som skulle kunna vara en kulturell anpassning, adaptering. Byte av ordklass, preposition om till preposition de + bestämd artikel le som förenas till formen du. Det äldsta ärkebiskopsdömet blir le plus ancien archevêché i MT, en direkt översättning. Klassbyte, relativ pronomen + perfekt i passiv form som funnits till presens particip + supinum ayant existé. I Danmark, Norge, Sverige och Finland blir au Danemark, en Norvège, en Suède, en Finlande, ett byte av ordklass, transposition, för att bli grammatiskt korrekt i MT. Preposition au + substantiv i maskulin form alternativ preposition en + substantiv i feminin. Frivilligt byte av ordklass, konjunktion + substantiv i obestämd form + preposition och en påminnelse om till personligt pronomen + reflexiv pronomen + finit verb + preposition elle nous rappelle aussi. Byte av ordklass, konjunktion + preposition + substantiv + obestämd artikel + substantiv + finit verb i preteritum att i Lund en gång fanns till konjunktion + pronomen + adverb + finit verb i preteritum + adverb + adverb qu’il y avait ici autrefois. Dessutom har man gjort ett systembyte: Lund översätts med ici. Ordagrann översättning, 27 kyrkor till 27 églises. Ändring av betydelse, modulering, relativ pronomen i KT varav till konjunktion et i MT. Det uppfattas som det finns 27 kyrkor resp. 8 kloster i MT trots att det finns 27 byggnader totalt enligt KT. Här görs ett enhetsbyte, pronomen + substantiv i pluralform många sevärdheter till artikel + substantiv i singularis l’attraction. Direkt översättning av adjektiv i superlativform + genitivform den populäraste av domkyrkans till la plus populaire de la cathédrale. Sedan utelämnas översättningen av det stora i MT och gör en direkt översättning av det astronomiska 1300-talsuret till l’horloge astronomique. Man gör ett enhetsbyte samt en adaptering i MT 1300-tal blir XIVe. Man gör ett tillägg med hjälp av en relativ bisats qui date à la fin du..; som skulle kunna beskrivas som ett systembyte. Ordagrann översättning, varje dag till chaque jour. Två satser utelämnas helt i MT, …kommer många besökare för att se när uret spelar, som innebär en förändring av synvinkel. Sedan får vi se en kulturell anpassning 12 översätts med à midi. Enhetsbyte, från singularis till pluralis i MT och klockan 15 till et à 15 heures. Om vardagarna utelämnas helt i MT som betyder en förändring i betydelse. Nästa modulering uppstår i följande mening söndag kl. 13 och 15 till le dimanche à 13 heures au lieu de midi. Man talar om att det finns två föreställningar vid bestämda tider på söndagarna i KT och två föreställningar i MT. Direkt översättning och byte av ordklass, passiv diates + substantiv i bestämd form inleds ceremonin till substantiv i bestämd form + finit verb i presens la cérémonie commence. Det blir sedan ett enhetsbyte, transposition, preposition + konjunktion + räkneord + substantiv + finit verb + substantiv i singularis med att två riddare skiftar hugg till preposition + artikel + substantiv + preposition + substantiv i plural + artikel + substantiv par l’échange de coups d’épée (stilistik och känslomässig likvärdighet i MT). Man utelämnar överst på uret i MT som förändrar betydelsen. Direkt översättning två härolder till deux héraults. Strukturbyte, finit verb till finit verb + pronomen + artikel + substantiv, trumpetar till sonnent de la trompette. Ordagrann översättning, medan orgeln spelar hymnen blir pendant que l’orgue joue l’hymne. Ändring av synvinkel, orsak till effekt i MT adverb så till tidsadverb ensuite. Man utelämnar adjektivets attribut smal i MT och genomför ett byte av ordklass, verb i passiv diates + artikel + adjektiv + substantiv öppnas en smal dörr till artikel + substantiv + reflexiv pronomen + finit verb une porte s’ouvre. Byte av ordklass, transposition, konjunktion + adverb och ut till present particip + infinitit verb laissant apparaître. Här försöker man använda likvärdiga uttryck från resp. språk för att beskriva samma situation heliga tre konungar till les trois rois mages. I MT gör man ett tillägg av kulturell anpassning qui portent leurs offrandes à la Vierge et à l’Enfant Jésus. Byte av ordklass, konjunktion + personlig pronomen + perfekt när de kommit till perfekt particip arrivés. Frivilligt byte av ordklass mitt för till devant samt strukturbyte, substantiv + preposition + substantiv Jungfru Maria och Jesusbarnet till d’eux artikel + personlig pronomen. Direkt ordagrann översättning och strukturbyte, finit verb + pwersonlig pronomen + reflexiv pronomen bugar de sig till ils s’inclinent. Byte av ordklass, adverb varefter till pour ensuite. Systembyte, de försvinner genom en annan liten dörr till disparaître lentement. Detta uttryck skulle kunna uppfattas som en connotative likvärdighet.
Jag har nu arbetat deskriptivt och gjort en analys av språkuppbyggnaderna på micronivå i KT och MT. Jag har verifierat den direkta samt den indirekta översättningen utan för den skull undersökt kärnmeningarna som ligger till grund till översättningen. Dessutom har jag undersökt det som kännetecknar innehåll och stil. Jag har hållit mig till nivåerna morfologi och frasstruktur utan att resonera om satslära.
Ett fängslande strövtåg genom levande historia
Låt oss börja vår upptäcktsfärd med att gå in genom portalen under domkyrkans mäktiga dubbeltorn, i folkmun kallade ”Lunna Påga”. Alltsedan 1100-talet har domkyrkan rest sig över slätten och talat om för främlingen att han nalkas i Lund.
Lunds Domkyrka, som invigdes år 1145, är Nordens förnämsta romanska byggnadsverk, ett imponerande vittnesbörd om den äldsta ärkebiskopsdöme som funnits i Danmark, Norge, Sverige och Finland och en påminnelse om att i Lund en gång fanns 27 kyrkor varav 8 med kloster.
Den populäraste av domkyrkans många sevärdheter är det stora astronomiska 1300-talsuret. Varje dag kommer många besökare för att se när uret ”spelar”. Klockan 12 och klockan 15 om vardagarna (söndag kl. 13 och 15) inleds ceremonin med att två riddare överst på uret skiftar hugg. Två härolder trumpetar, medan orgeln spelar hymnen ”In dulci jubilo”. Så öppnas en smal dörr och ut skrider Heliga Tre Konungar. När de kommit mitt för Jungfru Maria och Jesusbarnet, bugar de sig, varefter de försvinner ner genom en annan liten dörr.
I kyrkan finns också en fullständig uppsättning vackert snidade korstolar, avsedda för kanikerna vid det gamla Laurentiusklostret, som förr hörde till kyrkan. Altarskåpet från ca år 1400 är också sevärt. Absiden avslutas uppåt med Joakim Skovgaards Kristusmosaik från 1925. Försumma inte att bese den vackra kryptan, invigd 1123. Man når den genom att gå nedför trappan vid sidan om altaret. I kryptan ligger förnäma män och kvinnor begravda. Taket bärs upp av stenpelare i rik och omväxlande utformning. Två av pelarna har på nederdelen en skulpterad figur, och den ena figuren tros föreställa jätten Finn, som enligt sägnen uppförde kyrkan åt den helige Laurentius.
Une promenade captivante à travers l’histoire
Commençons notre promenade en entrant par le porche situé sous les deux tours imposantes de la cathédrale, communément appelées « Lunna Påga ». Depuis le douzième siècle, la cathédrale s’élève au-dessus de la plaine, indiquant au visiteur qu’il s’approche de Lund.
La cathédrale de Lund, inaugurée en 1145, est l’édifice roman le plus important des pays nordiques. Elle constitue un témoignage imposant du plus ancien archevêché ayant existé au Danemark, en Norvège, en Suède et en Finlande. Elle nous rappelle aussi qu’il y avait ici autrefois 27 églises et 8 couvents.
L’attraction la plus populaire de la cathédrale est l’horloge astronomique qui date de la fin du XIVe. Chaque jour à midi et à 15 heures (le dimanche à 13 heures au lieu de midi), la cérémonie commence par l’échange de coups d’épée entre deux chevaliers. Deux hérauts sonnent de la trompette pendant que l’orgue joue l’hymne « In dulci jubilo ». Ensuite une porte s’ouvre, laissant apparaître les trois Rois Mages qui portent leurs offrandes à la Vierge et à l’Enfant Jésus.
Arrivés devant eux, ils s’inclinent pour ensuite disparaître lentement.
Dans l’église, on trouve aussi un ensemble de stalles de toute beauté destinées aux chanoines du vieux monastère de Saint Laurent qui appartenait jadis à l’église. On verra également le triptyque au-dessus de l’autel qui date du XVe siècle. L’abside se termine en haut par une mosaïque représentant le Christ. Celle-ci est l’œuvre de Joakim Skovgaard en 1925. Une fois dans l’église, ne manquez pas de visiter la crypte, qu’on rejoint en descendant l’escalier à côté de l’autel. Elle date de 1123 et abrite les tombeaux de personnages célèbres. La crypte est soutenue par des colonnes de pierre aux formes riches et variées. Les fûts de deux colonnes sont sculptés et l’un deux est
När vi beundrat kyrkan tillräckligt, går vi från huvudporten åt höger genom den
fridfulla parken Lundagård. I den ligger det s.k. Kungshuset eller Lundagårdshuset, ett rött tegelhus, uppfört under 1500-talets senare del som residens för den danske kungen Fredrik II. Det har också tjänstgjort som universitetsbyggnaden, omedelbart intill, blev färdig. Därefter var det endast universitetsbibliotek. Numera används det som annex till universitetet.
Lunds universitet grundades 1666 och började sin verksamhet 1668. I dag studerar vid olika fakulteter ca 23000 studenter. På andra sidan Universitetsplatsen och Sandgatan ligger Akademiska Föreningen med studenternas lokaler för sammankomster och administration. Under terminerna rör sig på Sandgatan en ström av studenter på väg
mellan Universitetet, Akademiska Föreningen, Universitetsbiblioteket och de många institutionerna.
I Sandgatans fond norrut ser vi Biskopshuset och strax där bakom Universitetsbiblioteket, Sveriges största forskningsbibliotek.
Lunds Turistbyrå - En modern stad fylld av levande historia
supposé représenter Finn le Géant qui, selon la légende, a construit l’église pour Saint Laurent.
Après la visite de l’église, la traversée du parc Lundagård qui ´s’étend au nord de la cathédrale est vivement recommandée. Dans le parc, on trouve Kungshuset ou
Lundagårdshuset, une maison en brique rouge bâtie dans la dernière moitié du XVIe siècle pour devenir le résidence du roi Frédéric II du Danemark. Cette maison a servi d’université jusqu’en 1882, date à laquelle le bâtiment actuel, situé juste à côté, a été achevé. Par la suite, elle devint la bibliotèque de l’Université, dont elle est à présent une des annexes.
L’Université de Lund a été fondée en 1666. Deux ans plus tard, les premiers cours y étaient donnés. Aujourd’hui, environ 30.000 étudiants y sont inscrits. En face du bâtiment de l’Université et sur le côté droit du parc de Lundagård, on trouve le bâtiment de l’Union des Etudiants (Akademiska Föreningen) qui renferme des locaux pour les réunions et l’administration. Pendant l’année universitaire, nombreux sont les étudiants qui déambulent dans le périmètre compris entre l’Université, Akademiska Föreningen, la bibliotèque universitaire et les nombreux instituts. La bibliotèque universitaire est située derrière l’évêché, Biskopshuset, qu’on voit en haut de Sandgatan.
Språkjämförelse - Kontrastiv språkvetenskap / Linguistique contrastive
Språkjämförelse - Kontrastiv språkvetenskap / Linguistique contrastive
Översättningsvetenskap / Traductologie
INLEDNING
Bakgrund och syfte
Syftet med uppgiften är att analysera och jämföra den franska och svenska versionen av fördraget om Europeiska unionen, avseende på form- och satsläran. Som det framgår av förordet, är fördraget skrivet på franskt resp. svenskt originalspråk, eftersom medlemspråken har samma status.
Min ambition är att få till stånd en relevant arbetsprocess som kan hjälpa mig att upptäcka de karaktäristiska dragen och skillnaderna mellan franskan och svenskan i en juridisk text av det slaget.Vilka strukturella egenskaper gör sig gällande på morfologisk och syntaktisk nivå i de jämförelsebara språken?
Översättningsanalys är en "procédé d´investigation" (Vinay & Darbelnet, 1977:25), som beskriver hur språket är uppbyggt och hur det förhåller sig till andra språksystem (Eriksson, O. 1997).
Metoden kräver undersökning och efterforskning för att kunna ge resultat. Den är nödvändig när det gäller kontrastiv språkvetenskap. Dessutom skall de två texterna, anpassas till varandra och placeras i samma kontext för att åstadkomma en likvärdig och betydelsefull översättning.
Arbetet inleds med en analys av texterna på morfologisk nivå, i förhållande till varandra. Jag beskriver och förklarar hur fraser och ordklasser skiljer sig från språk till språk på ett lexikogrammatiskt sätt. Jag fördjupar mig sedan i den textuella strukturen d.v.s. granskar texternas formella uppbyggnad för att försöka lista ut, hur meningar och satser förhåller sig inbördes till varandra.
Att blottlägga de systemspecifika egenskaperna i de två språken i förhållande till varandra är en central uppgift i den kontrastiva lingvistiken som gör disciplinen spännande och inspirerande, men som också kräver fördjupade kunskaper.
JÄMFÖRELSER i LINGVISTIKEN mellan FRANSKAN och SVENSKAN
Frekventa ord
Det har skett en standardisering av många ord i EU-texterna. Det gör att statusspråken närmar sig varandra i stil. Meningarna skall ex. vis vara lika långa så långt det går, samtidigt som översättaren skall hålla sig på ett morfologiskt och syntaktiskt plan.
Man vet av erfarenhet att det juridiska språket ter sig olika från språk till språk, vilket orsakar problem för översättaren. Det talas numera om ett EU-språk, som märks inte minst i EU-prosan. Dessa ord skulle kunna benämmas termer, eftersom de har en särskild innebörd och utgör ett ständigt problem för översättaren som inte är insatt i yrkesjargongen.
Jag observerar ett antal frekventa ord och uttryck som jag skulle vilja placera under en särskild jargong. De är specifika och de påverkar statusspråken i stor utsträckning som en följd av standardiseringen av EU-språket.
Ord som "Union" med stor bokstav i franska blir union (sammanslutning) i svenska. "Principe de subsidiarité" > subsidiaritetsprincipen som betyder att besluten tas nära EU-medborgarna. "Attributions", ger en maktkänsla. Det handlar om myndigheter inom EU som skall utöva sina befogenheter > "exercer leurs attributions". Befogenheter översätts också med "compétences", "selon ses compétences > inom ramen för sina befogenheter". Ett tillägg i svenskan som kan diskuteras om det är befogat. "Titre" > avdelning, här jämförs en titel med ett stycke, ett avsnitt.
Adjektiv som "unique och commune", används i olika sammanhang i franskan, medan svenskan använder för det mesta ordet gemensam som följande exempel visar. "Cadre institutionnel unique > gemensan institutionell ram, monnaie unique > gemensam valuta, citoyenneté commune > gemensamt unionsmedborgarskap, dispositions communes > gemensamma bestämmelser, l´acquis communautaire > gemenskapens regelverk", här blir det ett byte av ordklass från adjektiv till substantiv och genitivattribut. Substantivet "acquis" som innebär erfarenhet, vetande ändrar synvinkel i svenskan till samling av regler "regelverk". Regler skulle kunna översättas med "règles eller dispositions" (bestämmelser) för att det skulle låta mer naturligt (frivillig modulation).
Andra återkommande specifika ord som används i särskilda situationer är : "Union(sammanslutning), disposition (bestämmelser), cadre (ram), conseil (råd), présidence (ordförandeskap), acquis (regelverk), statuant (enligt), institutionnel (institutionell). Lägg märke till "Conseil och Union" som har stor bokstav, medan svenskan använder liten bokstav. Det är ett uttryck för formalitet i franskan.
Dessutom utesluter man den bestämda framförställda artikeln i en fast kombination som har karaktär av egennamn: "Le Conseil européen > Europeiska rådet". Uttryck som, "statuant à la majorité > fatta beslut med en majoritet, statuant selon la même procédure > fatta beslut enligt samma förfarande, är också typiska EU-termer. "De facon cohérent... > på ett konsekvent sätt, qui assure la cohérence > som skall säkerställa konsekvens" som betyder att garantera en viss samstämmighet. "La cohésion économique > den ekonomiska sammanhållningen. Ytterligare ett uttryck som är anpassat till EU-språket är: "Les hautes parties contractantes > de höga fördragsslutande parterna". Det kan tyckas att två attributer är för mycket här. Det skulle ha räckt med presens participet som bestämning till substantivet eftersom "höga" inte betyder så mycket i svenskan i det här fallet. Franskan har för avsikt att engagera läsaren samt skapa närhet till texten genom tillägg av adjektiv såsom "hautes".
Det kan dessutom konstateras att subjunktionen "ainsi que" används flitigt i franskan och återges oftast med konjunktioner "och" eller "samt" i svenskan i stället för "liksom" eller "såväl som", som skulle låta annorlunda. Jag noterar att "ainsi que" återges med "och" två gånger i texten och med "samt" också två gånger. De franska konnektorerna används flitigt i texter och gör att franskan är "une langue liée" (Vinay & Darbelnet 1977:220).
Textsammanhang
Vilka mekanismer skapar sammanhang? För att skapa textens koherens och dess dennotiva struktur, brukar franskan lägga till förstärkningsattribut som utgörs av adjektiv eller particip och som bidrar till att texten blir lite mer personlig. "Le présent traité " detta fördrag, le plus grand respect > så öppet som möjligt (superlativform till adverbial), les Communautés européennes complétées > Europeiska gemenskaperna, principes énoncés à...> principer som anges i...", dessa frivilliga modulationer utgör delar av det europeiska språket som jag nänmde i föregående avsnitt.
Dessutom innehåller den franska texten referensbindningar som formord, konjunktioner och adverbial som ger sammanhang åt meningarna samtidigt som exaktheten blir synlig i bruket av konjunktioner eller flerordsprepositioner som: "en vue de > i enlighet med, à la suite de > efter, en tant que > som, ci-après > härefter, ainsi que > och, notamment >särskilt, au sein de > där, en liaison avec > samtidigt som, en matière de > avseende för, afin de > samt att, en question à > enligt, sur proposition > från, ce faisant > därvid". De prepositionsfraser som är byggda kring ett substantiv i franskan ersätter ofta svenska prepositioner. De skapar närhet till texten och hjälper till att precisera och förstärka de påståenden som tas upp i texten. Det tillför texten en viss karaktär som den identifierar sig med. Den här jämförelsetypen kallas för "étoffement" enligt Vinay & Darbelnets terminologi. De skriver att "l´étoffement est le renforcement d´un mot qui ne suffit pas à lui-même et qui a besoin d´être épaulé par d´autres. Nulle part l´étoffement n´apparaît plus clairement que dans le domaine des prépositions" (1997:109).
Konnektivbindningarna utmärker logiska samband mellan meningarna. De kan beskrivas som spatiala "au sein de", temporala "en liaison avec", additiva "ainsi que". De kan också uttrycka känslor som avsikt "en matière de" o.s.v. De franska konnektorerna i texten visar på konsekvenser och förutsättningar, "ce faisant, en question à, en vue de, afin de, en matière de". De ger ofta ett starkare sammanhang, men de kan också vara kontroversiella.
Reflexiva verb som "se donne, se réunit, se dote" där pronomenet räknas som objekt och som syftar på subjekten unionen och rådet, representerar "l´animisme, qui prête aux choses le comportement des personnes" (Vinay & Darbelnet, 1977:205). Svenskan är mer opartisk och allmän i sin beskrivning som dessa tre verb visar : "skall ha, skall sammanträda och skall se till". Dessutom försöker man undvika personliga egenskaper som de franska verben föreställer.
Unionen utgör en central referent i texten. Referenten hålls kvar i texten med hjälp av en prominalisering i franskan medan svenskan återupprepar substantivet. "Elle a pour mission > Unionen skall ha till uppgift, y sont prévus > som faställs i fördraget, et lui adresse > och lämna...till denna stat". Genom upprepning av pronomenet "elle", får man en mer sammanhängande textuell struktur. Pronomen räknas som "charnières" i den franska versionen. Dessa partiklar används på lexikal nivå, men också på semantisk nivå. De utgörs av varierande ord som subjonktioner, prepositioner, adverb o.s.v. och är mycket betydelsebärande i det franska språket.
Här kan man se en personligare inställning till det som subjektet beskriver i franskan medan svenskan är mer opartisk i sin bedömning. Den franska texten förutsätter engagemang och ställningstagande till det man beskriver. Man delar ut roller till ting som om de vore levande varelser "l´Union veille > Unionen skall säkerställa, et le Conseil ... lui adresse ... > och lämnar ... till denna stat". Lägg märke till att föresatsen i svenskan (verbet, lämnar) står först medan verbet i franskan placeras sist.
Den svenska passivformen tenderar att göra meningen opersonlig som om handlingen sker utan människor, medan den franska meningen innehåller ett tilltal som gör texten tätare och mer sammanhängande. I samband med passivformen, kan jag upptäcka att svenskan använder sig just av passivformen för att beskriva ett franskt inanimat subjekt och för att undvika tilltala läsaren som detta exempel visar : "Les mesures qu´il a prises au titre ... > åtgärder som har vidtagits ..." (art.7). Svenskan konstaterar genom passivformen medan franskan ger liv åt påståendena genom pronominalisering.
När det gäller satsstrukturen, är det inte ovanligt att man staplar framförställda och efterställda nominalfraser på varandra i franskan som markerar stilen i meningarna. Svenskan lägger till en relativsats, "... d´affirmer ... y compris .. .politique de défense commune ... > hävda ... vilken omfattar... gemensam försvarspolitik ..."
Det kan också konstateras att det finita verbet har en framskjuten position i följande huvudsats. Det franska finita verbet står längre bak i meningen efter ett antal bestämningar; "Le Conseil, statuant ... peut constater ... > rådet får ... stå fast " (art.7). Franskan har längre fundament p.g.a. de inskjutna satserna som placeras mellan subjekt och verb. Svenskan har ett kort fundament. Hjälpverbet (finitverbet) och huvudverbet (infinitverbet) skiljs åt av olika innehållsadverbial.
Pronominalisering är en mekanism som skapar sammanhang. Den franska versionen bekräftar denna bindning som ger läsaren större närhet, eftersom du känner av det som läsare. Man håller alltså kvar referenterna i texten som "l´Union, le Conseil, la Commission ... ", och associerar till identiteter, "dans laquelle > där", visar på att man återanknyter till unionen på ett explicit sätt i franskan med hjälp av det relativa pronomenet "laquelle" som återges med ett relativt rumsadverb i svenskan "där". "De ses états membres" blir i svenskan "av medlemsstaternas ... " eftersom stilen annars inte skulle passa här i svenskan. De tre följande exemplen tyder på samma sak. "Son action, ses politiques", syftar på "l´Union". I svenskan återges med "i relationerna, sin politik", och betraktas därvid som modulationer, eftersom de gör en skillnad i användningen mellan singularis och pluralis.
"Ceux-ci sont assistés par... > dessa skall biträdas av..." (art.4). Det självständiga demonstrativa pronomenet med formen "ci" visar större närhet till den talande, än det självständiga demonstrativa pronomenet "dessa".
"Le Conseil européen donne ... à son développement et en définit ... > Europeiska rådet skall ge ... för dess utveckling och faställa ... för denna utveckling", svenskan upprepar substantivet "utveckling" och tydliggör vad man syftar på med ett utpekande pronomen, franskan däremot, föredrar pronomenet "en", som ersättning för tidigare nämnt substantiv.
När det gäller kommatering, visar det sig att franskan använder fler kommatecken än svenskan. "Les objectifs de l´Union ... traité, dans ... y sont prévus, dans le ... > Unionens mål ... fördrag och i ... fastställs samt med ...". Föregående mening betyder att fler kommatecken används i den franska versionen för att göra texten tydlig och lättläst när meningarna är långa och komplicerade. Svenskan vill hellre ha additiva konnektiver för samordning av led.
I bearbetningsarbetet, det sista stadiet av översättningsarbetet, skapar översättaren en ny textstrategi med hjälp av referensbindningar som pronomalisering samt explicita konnektorer som jag har beskrivit ovan.
Tempus och verbens användning
Skillnaderna vad gäller användningen av tempus i de två originaltexterna är uppenbara. I franska juridiska texter beskrivs olika påbud med presensform, eftersom verben ligger närmast textens syfte och ger den en hög relevans för det som sägs. Svenskan föredrar det modala hjälpverbet "skall" och infinitformen för att beskriva nutid och framtid som det viktigaste i verksamheten.
Fördragstexterna genomsyras av dessa skillnader, "les décisions sont prises ... > besluten skall fattas, l´Union est fondée ... > unionen skall grundas...".
Uppmaningar i båda versionerna, uttrycks med infinitivformen för att undvika tilltala läsaren och för att låta mer formellt. Det framgår också att franskan använder sig av prepositionen "de" före infinitivet som står som objekt ; "... pour objectifs de promouvoir ... > ... som mål att främja ...", samt infinitivformen med "à" i "... et de parvenir à ... > ... och att uppnå...".
Dynamiska verb som "skapa och genomföra" används, vilket tyder på förändringar i EU-fördraget, " ... créant ... > ... för att skapa ... , ... donne à l´Union ... > ... skall ge unionen", men också statiska verb som "ha, grunda, vara", vilka markerar stabilitet, "Elle a pour mission > Unionen ska ha till uppgift, l´union est fondée > unionen skall grundas".
Verben i passivform i båda språken tenderar att göra texterna opersonliga där EU-medborgarna får finna sig själva i de villkor som unionen fastställer. "Les objectifs de l´Union sont atteints conformément ... > unionens mål skall uppnås i enlighet ...". De få adjektiven tyder också på textens opersonlighet och dess subjektivitet.
"Au sein duquel est assurée la libre circulation ... > där den fria rörligheten för personer garanteras...". Passivformen visar att sändaren vill slippa ange vem som garanterar den fria rörligheten.
Presensformen i svenskan används för att förstärka skribentens egen uppfattning om unionens roll och funktion : "Par le présent traité ... instituent > Genom detta fördrag upprättar...".
En annan företeelse som kan vara viktig ur kontrastiv synpunkt är verbens förstärkning i franskan för att kompensera de verbpartiklar eller de prepositioner som används i kombination med verb i de germanska språken och inte minst i det svenska språket. "ont la responsabilité ... > skall ansvara för ... , procéder à cette constatation > slå fast". Vinay & Darbelnet skriver att "nulle part l´étoffement n´apparaît plus clairement que dans le domaine des prépositions" (1997:109). De allmänna verben i franskan som "donner, faire, être, prendre, avoir, aller... amplificeras med hjälp av substantiv för att precisera och karaktärisera deras funktion. Svenskan använder sig av mer konkreta verb som ofta beskriver sättet eller riktningen som följande exempel visar : " ... ne font pas obstacle ... > ... hindrar inte ... ".
Dessutom väljer översättaren ut verb som inte har exakt samma betydelse i de båda språken eftersom de styrs av substantiven i respektive språk och måste kollokera med dessa substantiv. "L´Union veille > Unionen skall säkerställa, se donner pour objectif > ha som mål, maintenir l´Union > bevara unionen, examiner dans quelle mesure > överväga i vilken utsträckning, prévoir des conditions > fastställa villkor", detta urval visar på att översättaren måste göra en så likvärdig översättning som möjligt och försöka kompensera en del uttryck med andra. Det gäller för översättaren att komma upp till samma semantiska nivå i målspråket som de intentioner författaren har i källspråket.
Byte av ordklass
På det morfologiska planet, kan jag konstatera en hel del transpositioner enligt Vinay & Darbelnets definition (1977:50). De skriver att översättaren byter ut ord mot andra utan att för den skull ändra på dess betydelse. "Les politiques et formes de coopération > den politik och de samarbetsformer". De determinativa pronomem som är förenade med substantiven, återges i franskan med bestämd artikel. Franskan använder plural i bestämd form medan svenskan föredrar singularis. Enligt Vinay & Darbelnet är denna företeelse dels en transposition dels en modulation. "Communs aux états membres > gemensamma för medlemsstaterna". Den franska partitiv artikeln återges med en preposition i svenskan. "Qui assure la cohérence et la continuité > som skall säkerställa konsekvens och kontinuitet, les peuples de l´Europe > de europeiska folken". Svenskan har dels en bestämd fristående artikel "de" eftersom substantivet föregås av en bestämning samtidigt som böjningssuffixen "en" finns kvar. Dessutom är det värt att påpeka, att ordet Europe är ett substantiv i franska och ett adjektivattribut i svenskan.
Andra transpositioner har observerats på morfologisk nivå. "Dans laquelle ... > där ... ", relativ pronomen blir adverb. "Y compris ... > vilket omfattar ...", från obestämt pronomen till relativ sats i svenska. En fransk presens particip återges med en svensk preposition "om". "Du traité instituant ... > i fördraget om upprättandet av ...", och "un rapport écrit annuel concernant les progrès réalisés par l´Union > en skriftlig årsrapport om unionens framsteg". Dessutom återges ett franskt perfekt particip med ett adjektiv.
Ett sätt på svenska att översätta franska participformer är att använda subjunktionen, "samtidigt som", som följande exempel visar : "L´Union dispose ... ses objectifs, tout en respectant et en développant l´acquis communautaire ... > Unionen skall ha ...dess mål samtidigt som gemenskapens regelverk följs och byggs ut". De franska presens participformerna med prepositionen "en", i gérondif-form uttrycker två handlingar som sker samtidigt, vilket återges med en tidskonjunktion eller flerordssubjunktion "samtidigt som" och en underordnande subjunktionsinledd temporal bisats. Att två handlingar sker samtidigt återspeglas i den svenska texten, genom att samordna två likadana verbfraser med konjunktion. Verbets "följs" betecknar en rörelse som man delvis fokuserar på, eftersom man riktar intresset på det andra verbet "byggs ut". Koordination är ett medel för att uttrycka aspekter i språket. Samtidigheten i de franska fraserna är tydligt markerad. Bindningen signaleras explicit med konjunktionen "samtidigt som".
Gérondif-formen kan också anges med en prepositionsfras i svenskan. "Les objectifs énoncés en définissant les principes ... > de mål som anges genom att bestämma principerna...".
Därutöver, kan det konstateras att flera fraskategorier återges olika från språk till språk."Ce faisant > Därvid", presens particip till adverb. "L´état membre en question > den berörda medlemsstaten", prepositionsfras till adjektivattribut. "Les obligations...restent en tout état de cause contraignantes ... > Den ...skyldigheter... skall under alla omständigheter fortsätta att vara bindande ...", adjektivfras till infinitivfras. " ...de la prévention de la criminalité et de lutte ... > förebyggande och bekämpande av brottslighet ...". Nominalfraser till presens particip. Att franskan har en större substanstivisk dominans än svenskan, det kan man se i ovan stående exempel.
Även nominalfraser i franskan kan översättas med verbfraser i svenskan för att översättaren skall anpassa sig till, vad man kan kalla meningens "strukturella identitet" i de båda språken "Eriksson 1977). "La cohérence de l´ensemble de son action... > Den genomgående handlar samstämmigt i ..." och "La mise en oeuvre de ces politiques > svara för att denna politik genomförs". Att översätta franska nominalfraser, som låter mer formella än de svenska till verbfraser, gör att det låter mer svenskt och det är lättare att åstadkomma en bättre stil på svenska. Vinay & Darbelnet (1997:102) skriver om att franskan betonar vikten av substantivet på bekostnad av verbet. "Prédominance du substantif en francais".
Modulationer
Med modulation, menas en förändring av betydelse eller synvinkel, s.k. "variation dans le message", enligt Vinay & Darbelnets definition. Det kan vara skillnader i användningen av singularis och plural eller i uttrycksperspektiv, i utmärkande kännetecken eller i användande av kollokationer framför allt när det gäller verb och substantiv i vardera språk.
I följande exempel, kan man se en skillnad i numerus och bortfall. "Aux fins du présent article > vid tillämpning av denna artikel". Dessutom får man se ett tydligare budskap i prepositionsfrasen "vid tillämpning" jämför med "aux fins", samt ett tillägg i egenskap av förstärkningsattributet "présent" som bidrar till att ge texten en större koherens.
När det gäller numerusperspektivet, kan det förekomma skillnader mellan de två språken. "Les politiques et formes de coopération > den politik och de samarbesformer". Att skriva "politik" i plural går inte i det sammanhanget. "Le progrès économique et social > ekonomiska och sociala framsteg", den franska företeelsen föreställer en helhet i singularis medan "framsteg" i svenskan innebär flera sådana i detta exempel. "De son action extérieure > i relationerna med omvärlden". I det föregående exemplet, visar det sig än en gång vad innebörden är i uttrycket i respektive språk.
En del bortfall av ord förekommer i den svenska versionen, för att det skall låta mer svenskt. Texterna får olika perspektiv i betydelsen. Franskan vill personifiera ting med hjälp av adjektiv- eller participattribut som om de vore levande varelser. "Par le présent traité > genom detta fördrag, Communautées européennes complétées > Europeiska gemenskaperna. Å andra sidan, gör svenskan ett tillägg, som är fallet i detta exempel, "Inom ramen för sina befogenheter > selon ses compétences". I svenskan lägger man ett annat perspektiv som verkar ge ett klarade besked om vad som gäller genom att avgränsa de rättigheter som diskuteras här.
Att ge liv åt ting är vanligt förekommande i franska texter. Unionen och europeiska rådet framställs som levande varelser. I följande uttryck "L´Union se donne... > unionen skall ha..., l´Union veille ... > unionen skall säkerställa ... , le Conseil européen présente ... > europeiska rådet skall förelägga...", har det skett en "animering" av subjekten i de franska satserna. Dessa fenomen allas för "animisme qui prête aux choses le comportement des personnes" (Vinay & Darbelnet 1977:205).
Verb som "veille och se donne" är mer subjektiva än de svenska motsvarigheterna "säkerställa och ha" som tycks vara mer opartiska i sin beskrivning i dessa sammanhang. Pronomaliseringen i "se donne" karaktäriserar en besjälning. Användningen av pronomen i franskan där svenskan hellre vill vara neutralt bekräftas i dessa formuleringar; "Ses États membres ... > medlemsstaternas ... , son action > relationerna, ces politiques > denna politik, ses réunions > varje sammanträde". Den här skillnaden innebär att franskan närmar sig sina läsare.
Skillnader i kollokationer förekommer mellan franskan och svenskan. "Approfondir la solidarité > stärka solidariteten", franskan fördjupar sammanhållningen, svenskan förstärker den. "Dans laquelle les désisions sont prises dans le plus grand respect > där besluten skall fattas så öppet", "laquelle" i egenskap av konnektor, bidrar till en bättre koherens. Franskan syftar på en större hövlighet som drar åt en formell inställning gentemot besluten medan svenskan är mer demokratisk i sitt sätt på att ta ställning till olika överenskommelser.
Tydligheten märks i den svenska formuleringen genom gradadverbialet "väl" i jämförelse med den franska formuleringen. "Un développement équilibré et durable > väl avvägd och hållbar utveckling".
Ytterligare en synvinkel av betydelse konstateras i detta exempel, "Monnaie unique > gemensam valuta", det franska adjektivattributet är tydligt och klart i sin innebörd, dock är den svenska motsvarigheten av allmän karaktär och mindre formellt. "Sur la scène internationale > i internationella sammanhang", förutom att dessa exempel skiljs i numerus åt, gör franskan en dramatisering av en händelse samtidigt som svenskan beskriver en gemensam mötesplats.
" Personnes morales > juridiska personer". Franskan tar upp den etiska och vaga aspekten. Svenskan är rakare och korrekt i sin bedömning.
Strukturomvandling
Eftersom franskan och svenskan skiljer sig betydligt mycket åt när det gäller meningsuppbyggnad, kan det vara relevant att analysera fördragstexterna ur denna synvinkel för att se vilken omstrukturering som bör göras för att få en idiomatisk svenska.
"Olika strukturomvandlingstyper avses vara strukturomvandlingar som uppvisar en hög grad av mönsterbildning t.ex. relativsats > participfras när man går från svenska till franska" (Eriksson 1997).
Jag gör en jämförelse mellan fraser i de båda språken, därefter jämför jag satser och fraser.
Franska nominalfraser motsvarar samordnade participfraser i svenska. " ... la prévention de la criminalité et de lutte contre ce phénomène ... > ... förebyggande och bekämpande av brottlighet...". En fransk participfras omvandlas till en svensk prepositionsfras; "Le traité instituant la Communauté européenne > fördraget om upprätandet av Europeiska gemenskapet".
Jag noterar att en hel del franska particip i texten återges med kompletiva, adverbiella eller attributiva satser. "Statuant à la majorité qualifiée ... > som skall fatta beslut med kvalificerad majoritet" samt "des droits découlant de l´application ... > de rättigheter som den ifrågavarande... har". Franskans presens particip återges med svenska relativsatser. Ett exempel på franska perfektparticip som återges med svenska relativsatser, tas upp i nästa formuleringar; "Formes de coopération instaurées par le présent traité ... > ... de samarbetsformer som införs genom detta fördrag ... , och "le Conseil, réuni ... > rådet som skall sammanträda ... " (art.7).
En fransk infinitivfras blir adverbiell bisats i svenska. "Pour répondre à des changements de la situation > när den situation har förändrats".
"Ils assurent la mise en oeuvre de ces politiques > de skall svara för att denna politik genomförs". En fransk nominalfras återges med en kompletiv bisats.
"... actes subséquents qui les ont modifiés ou complétés ... > rättsakter om ändring eller komplettering ... ". Två samordnade franska relativsatser återges med två prepositionsfraser i svenska.
"L´Union veille, en particulier, à la cohérence de l´ensemble de son action extérieure ... > unionen skall ... säkerställa, att den genomgående handlar samstämmigt i relationerna med ...". En prepositionfras återges med en kompletiv bisats.
Sammanfattning
Det som är typiskt för EU-texter tycks vara ordvalet som kommer tillbaka om och om igen. Det betyder att översättaren är begränsad till ett visst språk som han/hon bör ta hänsyn till och är hänvisad till om man vill åstadkomma en godkänd översättning. Det juridiska språket är rakt och tydligt i sin bedömning. Man försäkrar sig om att det som tas upp sköts och följs till punkt och pricka. Att skriva "L´Union veille, en particulier, à la cohérence ... > Unionen skall säkerställa att den genomgående ...", skulle i svenskan kunna skrivas med "Unionen ser till att ... ". Svenskan har en bibetydelse i användandet av "skall", dels vill man uttrycka en nära framtid och dels är den talandes avsikt att något är nödvändigt att genomföra. Franskan använder däremot presens för att bekräfta en giltighet samtidigt som man personifierar subjektet.
Den svenska texten ligger alltför nära den franska versionen för att det skall bli bra svenska som dessa två exempel visar. "Les hautes parties contractantes > de höga fördragsslutande parterna". Franskan lägger till ett adjektivattribut vilket gör att texten får ett större sammanhang som dessutom bekräftas även med hjälp av flerordsprepositoner som "au sein de > där", som tillför den franska versionen en interpersonell dimension genom att väva ihop meningen kring ett ord i franskan. Temat associerar med interpersonell betydelse som förverkligas med grad av visshet genom det personliga pronomenet "elle" för unionen eller det possessiva pronomenet "son" som i följande exempel "à la cohérence de l´ensemble de son action ... > att den genomgående handlar samstämmigt i relationerna ...". Pronomalisering skapar trovärdighet och närhet hos läsaren.
Att ge liv åt inanimata fenomen som unionen och rådet, är förekommande i franska texter. "L´Union se donne ... > unionen skall ha ...". Svenskan är neutral och opartisk. Franskan substantiverar sitt språk i större utsträckning än svenskan som använder sig av verbkonstruktioner med partiklar eller prepositioner. "La mise en oeuvre de ces politiques > att denna politik genomförs".
Slutligen vill jag säga att det krävs gedigna kunskaper i juridik, tillgång till parallella texter samt expertis för att klara av den typ av översättning som blivande översättare skall ägna sig åt. Det gäller att upptäcka fel och fällor i tid om det skall bli bra resultat.
Fördrag om Europeiska unionen
AVDELNING 1
Gemensamma bestämmelser
Artikel 1 (f.d. artikel A)
Genom detta fördrag upprättar de HÖGA FÖRDRAGSSSLUTANDE PARTERNA mellan sig en EUROPEISK UNION, härefter kallad ”unionen”.
Detta fördrag markerar en ny fas i processen för att skapa en allt fastare sammanslutning mellan de europeiska folken, där besluten skall fattas så öppet och så nära medborgarna som möjligt.
Unionen skall grundas på Europeiska gemenskaperna samt den politik och de samarbetsformer som införs genom detta fördrag. Unionen skall ha till uppgift att på ett konsekvent och solidariskt sätt organisera förbindelserna mellan medlemsstaterna och mellan deras folk.
Artikel 2 (f.d. artikel B)
Unionen skall ha som mål att
-främja ekonomiska och sociala framsteg och en hög sysselsättningsnivå och att uppnå en väl avvägd och hållbar utveckling, särskilt genom att skapa ett område utan inre gränser, genom att stärka den ekonomiska och sociala sammanhållningen och genom att upprätta en ekonomisk och monetär union som på sikt skall omfatta en gemensam valuta i överensstämmelse med bestämmelserna i detta fördrag.
-hävda sin identitet i internationella sammanhang, särskilt genom att genomföra en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, vilken omfattar den gradvisa utformningen av en gemensam försvarspolitik som i enlighet med bestämmelserna i artikel 17 skulle kunna leda till ett gemensamt försvar,
-stärka skyddet av medlemsstaternas medborgares rättigheter och intressen genom att införa ett unionsmedborgarskap,
Traité sur l’Union européenne
TITRE 1
Dispositions communes
Article premier (ex-article A)
Par le présent traité, les HAUTES PARTIES CONTRACTANTES instituent entre elles une UNION EUROPÉENNE, ci-après dénommée « UNION ».
Le présent traité marque une nouvelle étape dans le processus créant une union sans cesse plus étroite entre les peuples de l’Europe, dans laquelle les décisions sont prises dans le plus grand respect possible du principe d’ouverture et le plus près possible des citoyens.
L’Union est fondée sur les Communautés européennes complétées par les politiques et formes de coopération instaurées par le présent traité. Elle a pour mission d’organiser de façon cohérente et solidaire les relations entre les États menbres et entre leurs peuples.
Article 2 (ex-article B)
L’Union se donne pour objectifs :
-de promouvoir le progrès économique et social ainsi qu’un niveau d’emploi élevé, et de parvenir à un développement équilibré et durable, notamment par la création d’un espace sans frontières intérieures, par le renforcement de la cohésion économique et sociale et par l’établissement d’une union économique et monétaire comportant, à terme, une monnaie unique, conformément aux dispositions du présent traité ;
-d’affirmer son identité sur la scène internationale, notamment par la mise en œuvre d’une politique étrangère et de sécurité commune, y compris la définition progressive d’une politique de défense commune, qui pourrait conduire à une défense commune, conformément aux dispositions de l’article 17 ;
-de renforcer la protection des droits et des intérêts des ressortissants de ses États membres par l’instauration d’une citoyenneté de l’Union ;
-bevara och utveckla unionen som ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, där den fria rörligheten för personer garanteras samtidigt som lämpliga åtgärder vidtas avseende kontroller vid yttre gränser, asyl, invandring och förebyggande och bekämpande av brottslighet,
-fullt ut upprätthålla gemenskapens regelverk och bygga ut det samt att därvid överväga i vilken utsträckning den politik och de samarbetsformer som införs genom detta fördrag kan behöva revideras för att säkerställa effektiviteten hos gemenskapens mekanismer och institutioner.
Unionens mål skall uppnås i enlighet med bestämmelserna i detta fördrag och i överensstämmelse med de villkor och den tidsplan som fastställs i fördraget samt med beaktande av subsidiaritetsprincipen, såsom denna definieras i artikel 5 i Fördraget om upprättande av Europeiska gemenskapen.
Artikel 3 (f.d. artikel C)
Unionen skall ha en gemensam institutionell ram, som skall säkerställa konsekvens och kontinuitet i verksamheten för att nå dess mål samtidigt som gemenskapens regelverk följs och byggs ut.
Unionen skall särskilt säkerställa att den genomgående handlar samstämmigt i relationerna med omvärlden inom ramen för sin utrikes- och säkerhetspolitik, ekonomiska politik och biståndspolitik. Rådet och kommissionen skall ansvara för sådan samstämmighet och samarbeta i detta syfte. De skall var och en inom ramen för sina befogenheter svara för att denna politik genomförs.
Artikel 4 (f.d. artikel D)
Europeiska rådet skall ge unionen de impulser som behövs för dess utveckling och fast ställa allmänna politiska riktlinjer för denna utveckling.
-de maintenir et de développer l’Union en tant qu’espace de liberté,de sécurité et de justice au sein duquel est assurée la libre circulation des personnes, en liaison avec des mesures appropriées en matière de contrôle des frontières extérieures, d’asile, d’immigration ainsi que de prévention de la criminalité et de lutte contre ce phénomène;
-de maintenir intégralement l’acquis communautaire et de le développer afin d’examiner dans quelle mesure les politiques et formes de coopération instaurées par le présent traité devraient être révisées en vue d’assurer l’efficacité des mécanismes et institutions communautaires.
Les objectifs de l’Union sont atteints conformément aux dispositions du présent traité, dans les conditions et selon les rythmes qui y sont prévus, dans le respect du principe de subsidiarité tel qu’il est défini à l’article 5 du traité instituant la Communauté européenne.
Article 3 (ex-article C)
L’Union dispose d’un cadre institutionnel unique qui assure la cohérence et la continuité des actions menées en vue d’atteindra ses objectifs, tout en respectant et en développant l’acquis communautaire.
L’Union veille, en particulier, à la cohérence de l’ensemble de son action extérieure dans le cadre de ses politiques en matière de relations extérieures, de sécurité, d’économie et de développement. Le Conseil et la Commission ont la responsabilité d’assurer cette cohérence et coopèrent à cet effet. Ils assurent , chacun selon ses compétences, la mise en œuvre de ses politiques.
Article 4 (ex-article D)
Le Conseil européen donne à l’Union les impulsions nécessaires à son développement et en définit les orientations politiques générales.
Europeiska rådet skall bestå av medlemsstaternas stats- eller regeringschefer samt kommissionens ordförande. Dessa skall biträdas av medlemsstaternas utrikesministrar och en medlem av kommissionen. Europeiska rådet skall sammanträda minst två gånger om året under ordförandeskap av stats- eller regeringschefen i den medlemsstat som innehar ordförandeskapet i rådet.
Europeiska rådet skall förelägga Europaparlamentet en rapport efter varje sammanträde samt en skriftlig årsrapport om unionens framsteg.
Artikel 5 (f.d. artikel E)
Europaparlamentet, rådet, kommissionen, domstolen och revisionsrätten skall utöva sina befogenheter på de villkor och för de syften som har fastställs dels genom bestämmelserna i fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och i senare fördrag och rättsakter om ändring eller komplettering av dessa fördrag och dels genom de övriga bestämmelserna i det här fördraget.
Artikel 6 (f.d. artikel F)
1. Unionen bygger på principerna om frihet, demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt på rättstatsprincipen, vilka principer är gemensamma för medlemsstaterna.
2. Unionen skall som allmänna principer för gemenskapsrätten respektera de grundläggande rättigheterna, såsom de garanteras i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, undertecknad i Rom den 4 november 1950, och såsom de följer av medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner.
3. Unionen skall respektera den nationella identiteten hos sina medlemsstater.
Le Conseil européen réunit les chefs d’état ou de gouvernement des États membres ainsi que le président de la Commission. Ceux-ci sont assistés par les ministres chargés des affaires étrangères des États membres et par un membre de la Commission. Le Conseil européen se réunit au moins deux fois par an, sous la présidence du chef d’État ou de gouvernement de l’État membre qui exerce la présidence du Conseil.
Le Conseil européen présente au Parlement européen un rapport à la suite de chacune de ses réunions, ainsi qu’un rapport écrit annuel concernant les progrès réalisés par l’Union.
Article 5 (ex-article E)
Le Parlement européen, le Conseil, la Commission, la cour de justice et la cour des comptes exercent leurs attributions dans les conditions et aux fins prévues, d’une part, par les dispositions des traités instituant les Communautés européennes et des traités et actes subséquents qui les ont modifiés ou complétés et, d’autre part, par les autres dispositions du présent traité.
Article 6 (ex-article F)
1. L’Union est fondée sur les principes de la liberté, de la démocratie, du respect des droits de l’homme et des libertés fondamentales, ainsi que de l’état de droit, principes qui sont communs aux états membres.
2. L’Union respecte les droits fondamentaux, tels qu’ils sont garantis par la Convention européenne de sauvegarde des droits de l’homme et des libertés fondamentales, signée à Rome le 4 novembre 1950, et tels qu’ils résultent des traditions constitutionnelles communes aux États membres, en tant que principes généraux du droit communautaire.
3. L’Union respecte l’identité nationale de ses États membres.
4. Unionen skall se till att den har de medel som den behöver för att nå sina mål och genomföra sin politik.
Artikel 7
1. Rådet får på motiverat förslag från en tredjedel av medlemsstaterna, från Europarlamentet eller från kommissionen med en majoritet på fyra femtedelar av sina medlemmar och efter Europarlamentets samtycke slå fast att det finns en klar risk för att en medlemsstat allvarligt åsidosätt principer som anges i artikel 6.1 och lämna lämpliga rekommendationer till denna stat. Innan detta slås fast skall rådet höra den berörda medlemsstaten och får enligt samma förfarande anmoda oberoende personer att inom rimlig tid lägga fram en rapport om situationen i den berörda medlemsstaten.
Rådet skall regelbundet kontrollera om de skäl som har lett till ett sådant fastslående fortfarande äger giltighet.
2. Rådet, som skall sammanträda på statschefs- eller regeringschefsnivå, får på förslag från en tredjedel av medlemsstaterna eller från kommissionen och efter Europarlamentets samtycke, samt efter att ha uppmanat den ifrågavarande medlemsstatens regering att framföra sina synpunkter, enhälligt slå fast att en medlemsstat allvarligt och ihållande åsidosätter principer som anges i artikel 6.1.
3. När ett fastslående enligt punkt 2 har gjorts får rådet, som skall fatta beslut med kvalificerad majoritet, besluta om att tillfälligt upphäva vissa av de rättigheter som den ifrågavarande medlemsstaten har till följd av tillämpningen av detta fördrag, inbegripet rösträtten i rådet för företrädaren för den medlemsstatens regering. Rådet skall därvid beakta de möjliga följder som ett sådant tillfälligt upphävande kan få för fysiska och juridiska personers rättigheter och skyldigheter.
Den ifrågavarande medlemsstatens skyldigheten enligt detta fördrag skall
4. L’Union se dote des moyens nécessaires pour atteindre ses objectifs et pour mener à bien ses politiques.
Article 7
1. Sur proposition motivée d’un tiers
des États membres, du Parlement européen ou de la Commission, le Conseil, statuant à la majorité des quatre cinquièmes de ses membres après avis conforme du Parlement européen, peut constater qu’il existe un risque de violation grave par un État membre de principes énoncés à l’article 6, paragraphe 1, et lui adresser des recommandations appropriées. Avant de procéder à cette constatation, le Conseil entend l’État membre en question et peut, statuant selon la même procédure, demander à des personalités indépendantes de présenter dans un délai raisonnable un rapport sur la situation dans l’État membre en question.
Le Conseil vérifie régulièrement si les motifs qui ont conduit à une telle constatation restent valables.
2. Le Conseil réunit au niveau des chefs d’État ou de gouvernement et statuant à l’unanimité sur proposition d’un tiers des États membres ou de la Commission et après avis conforme du Parlement européen, peut constater une violation grave et persistante par un État membre de principes énoncés à l’article 6, paragraphe 1, après avoir invité le gouvernement de cet État membre à présenter toute observation en la matière.
3. Lorsque la constatation visée au paragraphe 2 a été faite, le Conseil, statuant à la majorité qualifiée, peut décider de suspendre certains des droits découlant de l’application du présent traité à l’État membre en question, y compris les droits de vote du représentant du gouvernement de cet État membre au sein du Conseil. Ce faisant, le Conseil tient compte des conséquences éventuelles d’une telle suspension sur les droits et obligations des persones phisiques et morales.
Les obligations qui incombent à l’État
under alla omständigheter fortsätta att vara bindande för den staten.
4. Rådet får senare med kvalificerad majoritet besluta om att ändra eller
återkalla åtgärder som har vidtagits enligt punkt 3, när den situation som ledde till att åtgärderna infördes har förändrats.
5. Vid tillämpningen av denna artikel skall rådet fatta beslut utan att beakta rösten från företrädaren för den ifrågavarande medlemsstatens regering. Att personligen närvarande eller företrädda medlemmar avstår från att rösta hindrar inte att sådana beslut som avses i punkt 2 antas. En kvalificerad majoritet skall anses vara samma andel av de berörda rådsmedlemmarnas vägda röster som den som anges i artikel 205.2 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.
Denna punkt skall också tillämpas om rösträtt i enlighet med punkt 3 tillfälligt inte får utövas.
6. Vid tillämpningen av punkterna 1 och 2 skall Europaparlamentet fatta beslut med två tredjedelar av de avgivna rösterna, vilka skall representera en majoritet av dess ledamöter.
membre au titre du présent traité restent en tout état de cause cotraignantes pour cet État.
4. Le Conseil, statuant à la majorité qualifiée, peut décider par la suite de modifier les mesures qu’il a prises au titre du paragraphe 3 ou d’y mettre fin pour répondre à des changements de la situation qui l’a conduit à imposer ces mesures.
5. Aux fins du présent article, le Conseil statue sans tenir compte du vote du représentant du gouvernement de l’État membre en question. Les abstentions des membres présents ou représentés ne font pas obstacle à l’adoption des décisions visées au paragraphe 2. La majorité qualifiée est définie comme la même proportion des voix pondérées des membres du Conseil concernés que celle fixée à l’article 205, paragraphe 2, du traité instituant la Communauté européenne. Le présent paragraphe est également applicable en cas de suspension des droits de vote conformément au paragraphe 3.
6. Aux fins deas paragraphes 1 et 2, le Parlement européen statue à la majorité des deux tiers des vopix exprimées, représentant une majorité de ses membres.
BAKGRUND
BAKGRUND
för Jacky Mauduit
- 4½ år högskolestudier som validerar 277½ högskolepoäng och resulterade i lärarexamen, filosofie kandidatexamen B.A. och magisterexamen M.A. på magisterprogrammet i facköversättning
- 5 år som frilansande översättare mellan åren 2005 -2010 och medlem av SFÖ - Sveriges Facköversättarförening
- 18 år i befattning av yrkeslärare resp. gymnasielärare inom den livsmedelstekniska linjen resp. hotell- och restaurangprogrammet där jag undervisat i livsmedelsteknik, yrkesräkning, fackfranska och arbetslivsorientering resp. varmkök, gastronomi, matlagningsteori, metodmatlagning, bagerikunskap, livsmedelshygien och livsmedelskunskap
- 1 år som utredare på GY förbundet i Kalmar som resulterade i en KY utbildning rörande matkultur, handledarutbildning (15hp) och yrkesdidaktik på C nivå (15hp) samt handledarpärm för lärarstudenter inom den verksamhetsförlagda utbildningen
- 2 år som kökschef och köksmästare samt PBI (person med betydande inflytande i bolaget) mellan åren 2007 och 2009 på Eden´s i Karlskrona, Bredviken restaurang i Figeholm, Paradise restaurang i Norrköping och Verandan inom Palace gruppen i Kalmar
- 1 år som köksansvarig på Stora Frögården http://storafrogarden.se
- 13 års arbetslivserfarenhet, mellan åren 1972 och 1982 samt 2002 och 2006, i befattning av kock bl a på Operakällaren i Stockholm, 1:e kock, chefskock och livsmedelsarbetare
[email protected] http://www.sfoe.se http://Jackytranslation.blogspot.com
Det nya franska köket ”La nouvelle cuisine”
Det nya franska köket ”La nouvelle cuisine”
Abstract
Det huvudsakliga syftet med min undersökning var att vidareutveckla begreppet ”Det nya franska köket i Sverige” samt att klargöra dess betydelse och normer. För att få svar på ett antal frågor, har jag skickat brev till krögare som själva arbetat med detta kök. Dessutom använder jag mig av diverse tidskrifter och tidningar som själva har använt sig av detta begrepp i slutet av 70-talet respektive början av 80-talet. De påståenden, recept och fotografier som förekommer i pressen, försöker jag förankra i mat litteratur som tar upp detta kök. Jag lyckas beskriva kökets uppkomst och dess grundprinciper. Jag ger min reflexion kring mina upplevelser av detta kök som jag själv berört i min yrkesutövning. Jag sammanfattar arbetet på ett lätt förståligt sätt.
Innehållsförteckning sida
1. Inledning 1
Bakgrund 1
Syfte 2
Uppläggning av arbetet 2
2. Uppkomst 2
Kort historik 2
Behovet av förnyelse 3
Uppkomsten i Sverige 3
Orsaker till uppkomst i Sverige 4
Pressens inverkan 4
3. Grundprinciper 5
Salutorgets kök 5
Bevara och framhäva råvarornas smak 6
Uppläggningar 6
4. Diskussion 7
5. Sammanfattning 8
6. Litteraturförteckning 10
1.
1. Inledning
Det är en omständlig uppgift att beskriva och tolka vad folk vill ha det i dagliga liver i fråga om mat. Jag tror att valet av maträtter ofta hänger ihop med var och ens vardag och fest, och de olika förutsättningar vi har att tillaga mat som hänger ihop med tid, intresse, kunskap, färdigheter och inte minst tillgången på råvaror.
Detta är ett känsligt ämne eftersom värderingarna varierar i fråga om färg, form, upplevelser, smakkombinationer, modetrender, utseende och inte minst serverandet av mat. Man demonstrerar sin nationella identitet genom maträtterna både genom deras tillagning och valet av råvaror. Ingenting är så markant som att symbolisera härkomsten av rätterna. Det går i arv. Det är ett sätt att leva och umgås.
Det kan också handla om det ekonomiska läge man befinner sig i. Man tar vad man har. Man kanske också vill prova någonting nytt och söker efter nya trender. Då kan man lätt falla offer för ekonomiska påtryckningar och inte minst för professionella livsstil fixare för att underlätta för sig själv. Det får kosta vad det kostar vill, istället för att ge kunskap och få människor att söka sig till sundare mat. Den massproducerade maten lägger inte vikt vid den naturliga och jordnära, som den ”sunda maten” gör, där var och en genom kunskap och valet av färska produkter kan få en god näringsbalans. ”Låt maten smaka vad den smakar i naturen och vad den är gjord av”. Det yttrar sig i en renodling av smaker och lite till. Redan år 1651 skrev författaren De Bonnefons: ”Låt kålsoppan smaka kål, purjolökssoppan purjolök och låt rovorna ge smak åt soppan på rovor”. Vad som anses om soppor passar in på allt annat vi äter också.
Bakgrund
Den centrala uppgiften för min uppsats är att klargöra det nya franska kökets ursprung. Spridning, funktion, föremål och hur det yttrar sig i dagens samhälle.
- Kökets ursprung kan beskrivas på följande sätt: en förening av mästerkockar, anhängare av det klassiska köket, bildades i syfte att bryta olika negativa tendenser inom kockyrket såsom misstro, avund, bristen på samarbete samt det faktum att det var ett lågstatus yrke att vara kock. Detta brödraskap skulle så småningom komma att bilda en skola där var och en hade sin egen profil.
· Matsskribenterna ”Gault et Millau” lanserade begreppet ”La nouvelle cuisine - Det nya franska köket”. Gästspel för kockar anordnades i olika länder för att propagera för detta kök. Kockar från andra länder åkte till Frankrike för att på ort och ställe studera det nya, för att sedan försöka skapa ett nytt kök efter fransk förebild i de länder de kom ifrån. I Sveriges eller Skandinaviens fall blev resultatet ”det nya svenska köket”.
- Renodlingen av sättet att laga mat på, skulle utgöra grunden för denna skola. Få av idéerna visade sig emellertid vara nya. Köket kallades också för ”den nya vågen” vars främsta uppgift var att propagera för form, färg och smakkombinationer. Detta funktionella kök skulle innefatta salutorgets kök, det smala köket, solens kök etc…
- Hörnpelaren i detta nya tänkande var bl.a. kvalitet, inte bara på råvaror utan en genomgående kvalitet på viner, inredning av restauranger och valet av personal. Man försökte inpränta och leva upp till att begreppet god mat, skulle innefatta allt: miljö, människor, omtanke, service och det som slutligen ligger på tallriken d.v.s. färska råvaror i sin enkelhet.
Syfte
Mitt syfte med den här uppsatsen är att klargöra, i den mån det är möjligt, hur begreppet ”det nya franska köket” har används på gott och ont samt att försöka belysa följande frågeställningar:
Hur kan man plötsligt kalla detta för ”nytt kök” ?
Dess förekomst
Hur är det uppbyggt?
Vilken betydelse har det i vårt samhälle?
Vilka normer utgår man från?
Är det egentligen fråga om en modefluga, ett nytt kök, ett nytt matmedvetande, ett nytt
mat intresse, en kulturell identitet, en hälsokostinriktning inom gastronomin eller vad?
Uppläggning av arbetet
Först och främst är det av största vikt att klargöra begreppet ”la nouvelle cuisine française”. Genom en tillbakablick i ursprungslandet Frankrike (historik) förklaras det. Sedan följer en detaljerad förklaring kring begreppet (uppkomsten) eftersom det kan vara för läsarna att förstå hur det kan uppstå ett nytt kök så där utan vidare och vad det är som är nytt. Därpå följer en presentation av grundprinciperna. Jag sammanfattar det hela med en diskussion om den eventuella framtida utvecklingen med utgångspunkt från de rörliga idéer som alltid funnit när det gäller mat d.v.s. det kommer ständigt impulser utifrån som påverkar matkonsten mer eller mindre. Låt oss säga divergenta idéer. Man talar om en ny mattrend som man alltid har gjort och som alltid kommer att göra.
2. Uppkomst
Kort historik
Kanske har du hört talas om det nya franska köket och undrat vad det egentligen innebär. Det brukar rubriceras som ”la nouvelle cuisine” och uppstod i Frankrike. Upphovsmannen lär vara den franske mästerkocken Fernand Point, som till att börja med var anhängare av det klassiska köket. Sin inspiration hämtade han troligtvis från Japan och Kina, där principerna för det här sättet att laga mat som jag skall berätta om i nästkommande avsnitt, har tillämpats i århundraden. Begreppet ”la nouvelle cuisine” (det nya köket), användes för första gången i samband med en förening av mästerkockar som bildades efter andra världskriget bestående av Trois-Gros, Vergé, Hæberlin, Barrier, Laporte, Guérard, Olivier, Outhier, Chapel, Lenôtre, Lasserre och Bocuse. Det var först och främst representanter för det klassiska franska köket.
Behovet av förnyelse
Utvecklaren och påskyndaren av det nya köket är Paul Bocuse, f.d. lärljunge till Fernand Point. Han samlade de stora franska kockarna till ett brödraskap. Var och en av dem hade dock sin egen profil. Grovt generaliserat kan man säga att det innebär följande:
Michel Guérard koncentrerade sig på ”smalmat” vilket han redovisade i sin bok ”det smala franska köket”, där han skriver i sitt förord; ”min stackars kropp var så märkt av alla tunga och feta såser som jag smakat av att den för evigt naglade fast mig vid jorden”. Kort sagt han kände sig fet och beslutade sig för att göra någonting åt det. Han började experimentera fram smalmat för alla som befann sig i hans situation.
Roger Vergé å sin sida har inriktat sig på ”solens kök” där han låter de sydländska ingredienserna ingå i välbalanserade smakupplevelser. Han söker efter enkla harmonier och försöker förhöja varje rätts smak. Han tycker mycket om det provensalska köket privat fastän det inte är exakt vad ”solens kök” innebär utan tidigare nämnda förklaring.
Paul Bocuse å andra sidan tillämpar ”salutorgets kök” d.v.s. sökandet efter perfekta råvaror. Enligt Tore Wretman borde ”la nouvelle cuisine” istället heta salutorgets kök.
Brödraskapet hade för syfte att försöka ändra kockarnas inställning till sin eget yrke. För dem innebar det ett lågstatus yrke. De betraktade varandra med misstro och avund. De skulle aldrig ha kommit på tanken att umgås med varandra och byta recept tidigare… (fritt översatt ur Paris Match nr 1584, 1974). Denna tendens skulle brytas. Matlagningen skulle bli föremål för en utveckling med nya grepp och uttryck. Så småningom kom de att bilda en skola som ur PR synpunkt gavs det genialiska namnet ”la nouvelle cuisine” av matskribenterna Gault et Millau.
Få av idéerna i det nya köket är emellertid nya. Istället är det själva renodlingen av sättet att laga mat som bildat skola d.v.s. att låta maten smaka det den är lagad av. Denna utveckling tedde sig naturlig. Kockarna stod på egna ben och började skapa egna rätter förutsättningslöst. Många av dem var sina egna arbetsgivare vilket underlättade processen. De tänkte mat i nya banor.
Uppkomsten i Sverige
Tore Wretman är den person som introducerade den nya vågens medlemmar i Sverige vid flera uppmärksammade gästspel. Flertalet svenska kockar inspirerades av vad som skedde inom gastronomin på kontinenten och överförde idéerna till sina restauranger. Inlånade kulturdrag försvenskades och förvanskades innan de accepterades och resultatet blev för det mesta mer svenskt än franskt (Salomonsson 1993:101).
Vad som nu började ta form var en för svenska förhållanden alldeles ny krogtyp. Inte en krog med höga priser, otillfredsställande kök och snorkig servering utan ett helt nytt krogkoncept (Restaurang och Storkök 1983 nr 1). Liksom det nya franska köket var inte heller ”det nya svenska köket” till alla delar nytt, utan de gamla komponenterna lades i ett nytt mönster och bildade ett nytt koncept. Hörnpelaren i detta nya tänkande var bl.a. kvalitet, inte bara på råvaror utan en genomgående kvalitet på viner, inredning och personal.
Kurt Genrup talar i sina anteckningar om föremål och språk om ”senare års revitaliseringsvåg”. Han vill visa att turistreklamen använder sig av gamla dryckesbenämningar på ett felaktigt sätt och för egna syften. Det nya köket är också en felaktig benämning som egentligen inte handlar om ett nytt kök utan om en ”revitaliseringsvåg”. Det symboliserar det traditionella och klassiska köket samtidigt som människorna, miljön och ”ambiancen” (stämningen) betonas mer och mer som en väsentlig ingrediens i det hela.
Det nya köket symboliseras i själva uppläggningarna av enkelhet, kalorisnålhet och exotiska inslag i urvalet av råvaror. Den kommersiella grönsaksvågen med mera ovanliga och främmande produkter har bringat en ny struktur i uppläggningarna. Man har också suddat ut krångliga mellanrätter och tillbehör. Bringéus beskriver maten som central i vår kultur. Mat är inte bara någonting som man ser på och talar om (Bringéus, 1995:17).
Inom krogbranschen har restauratörerna försökt skapa en hemkänsla i restaurangerna för den stressade människan som en kulturvarelse. Förebilderna som föremål har varit nya salladskombinationer, kryddvinäger, fisk- grönsaks- och fruktterriner samt lätta aromatiska matkompositioner.
Orsaker till uppkomsten i Sverige
Under senare delen av 1950-talet och under hela 60-talet, gick det en rationaliseringsvåg genom hotell- och restaurangbranschen. Man predikade nedskärningar av lager och sortiment, även kvalitén på maten fick stryka på foten. Mest av allt gällde det dock att skära ner på personalsidan. Vi vet vad detta fick för konsekvenser; lönsamheten sjönk, istället uppstod en minskad gästtillströmning och en alltmer sjunkande kvalité på maten (Restaurang och Storkök, 1983 nr 1). Maten kan också vara föränderlig och trendkänslig, vilket särskilt har märkts under de senaste årtiondena då mode maten, i stor utsträckning, har präglat både det offentliga ätandet och den vardagliga kosten i världen.
Synen på maten blir för många därmed ett uttryck för samhörighet och delad livssyn. Valet av föda blir ett sätt att markera den delkulturella tillhörigheten (Salomonson, 1993:109).
Pressens inverkan
1973 kom journalisterna Gault & Millau med den sensationella artikeln ”Leve det nya köket”, där de propagerade för det nya köket eller rättare sagt myntade uttrycket ”La nouvelle cuisine” = den nya vågen som egentligen hade funnits hela tiden, men det var först nu det blev ett verkligt begrepp. Här får traditionella rätter ändrat symbolvärde – från att ha varit klassiska rätter eller basföda i gången tid har de blivit laddade som symboler för den nya vågen. Bocuse ansågs vara en av detta nya köks främsta utövare och banerförare. Pressens inblandning skapade, enligt Bocuse, permanent konkurrens, något han genom brödraskapet försökte motverka liksom deformation av ursprungsidéerna, missgynnsam inplantering i branschen av folk som saknade kunskaper i yrket etc. Som en följd av reklamen påverkades mer eller mindre en del skandinaviska och bland andra svenska restauranger.
Under begreppet ”det nya skandinaviska köket” respektive ”det nya svenska köket”, introducerades nyheter för matintresserade här i landet. Man försökte att överraska genom att använda nya produkter, tillagningsmetoder och vetenskapliga blandningar som kallade franska. En köksstandardisering skapades över hela världen.
3. Grundprinciper
Det nya franska köket år ett modernt och mycket missbrukat begrepp. Många tror att det endast innebär smalmat, men det är egentligen inget annat än en samling principer för sund matlagning.
Dessa principer kan sammanfattas på följande sätt:
- Användning av färska råvaror av högsta kvalitet
- Strävan efter att bevara och framhäva råvarornas unika smak
- Ta reda på vad årstiderna har att erbjuda
- Helst inte reda såser med mjöl
- Kortare tillagningstider för grönsaker, fisk, kött och fågel
- Små portioner
- Följ dietisternas moderna nutrition
- Enkla uppläggningar
- Ge utlopp för fantasin
Salutorgets kök
Det kanske allra viktigaste med det nya köket är tillgången på förstklassiga, fräscha och enkla råvaror. För att uppnå största möjliga kvalitet gäller det att inhandla födoämnena dag för dag exempelvis på torget. Torghandel kräver emellertid stor kunskap om livsmedel. Man måste dessutom ha gott om tid för att hitta just de råvaror som är de rätta. Man kan faktiskt jämställa sökandet av råvaror med svårigheterna att lyckas med själva tillagningen.
Salutorgets kök bygger på mat lagad på råvaror man köpt på torget samma dag efter samma principer som bondmoran använde när hon gick ut i köksträdgården och drog upp grönsaker som hon odlat eller när hon slaktade en kyckling och lagade middag med den, d.v.s. fräschhet.
I jakten på perfekta livsmedel har en del restauranger gått samman och skaffat sig en leverantör som förser dem alla med några av de varor de behöver, exempelvis någon som odlar kryddor eller någon som erbjuder potatis som är biodynamiskt odlade etc.
Utbudet bestämmer matsedeln som bekant. Man skall låta de aktuella födoämnen skapa menyerna, vilket kräver stor improvisationsförmåga, ett brett yrkeskunnande och génialité. Man skulle kunna kalla detta för ”tillfällig matlagningsskapelse” eftersom tillgången bestämmer menyn.
Avslutningsvis skulle jag vilja säga att en maträtt inte blir bättre än vad råvaran som används är. God matlagning börjar redan på torget. Detta har skapat en förnyelse av det traditionella skandinaviska köket och visat vägen för ett nytt matmedvetande.
Bevara och framhäva råvarornas unika smak
Den andra grundregeln skulle kunna lyda som följande: ”Låt maten vara fräsch och enkel som möjligt”. Det är av stor betydelse att ta tillvara det bästa hos råvaran och att framhäva råvarans egen smak. Jag tror att målet med det nya köket bl.a. var att skapa en skön ordning av kvalitetsvaror. Harmonin har med smak och färgupplevelser att göra, liksom med fantasi och näringsriktig mat.
Man skall kunna känna igen varje rätt på tallriken både till smaken och utseendet. Det gör att man ständigt måste sträva efter enkelhetens raffinemang. Den kinesiska matfilosofin (toismen = filosofisk-religiös riktning som satt sin prägel på matkonsten) ansåg att man kunde finna både hälsa och andlig harmoni i naturen. Bland annat insåg de att grönsakernas livgivande beståndsdelar kunde fördärvas genom olämplig tillredning och underströk det stora näringsvärdet hos råa eller bara delvis kokta grönsaker (Lee Su Jan; 1977). Detta kan ha inspirerat det nya kökets grundare som i sin tur anser att grönsakerna bör vara spröda och fasta. Den kortare tillagningsmetoden gör maten hälsosammare eftersom den bibehåller sina naturliga smakämnen och därmed också vitaminer.
Allmänheten har blivit mer och mer medveten om det som den förtär och hur maten skall tillagas, i första hand näringsmässigt, något som härstammar från japansk-kinesiska vanor, citat ”Här hämtade det nya franska köket sin inspiration”. Damernas Värld 10/1 1983.
Uppläggningar
Idag har en ny mentalitet vuxit fram, budskapet innebär att man bortser från förkonstligen. Maten presenteras på ett estetiskt sätt på vackert porslin.
De naturliga färgerna som finns i livsmedel utnyttjas och anpassas så mycket som möjligt till varandra. Dessa färger har visserligen ingen direkt inverkan på smakens fysiologi men de har ett mycket starkt inflytande på den psykologiska reaktionen vad gäller de olika typerna av mat hos folk. Det är en del av matkulturen som har koppling till våra sinnen och som konsumenterna definierar som mat.
Färgerna ingår i aptiten och medverka i stimuleringen av matsmältningsvätskorna. Vi brukar ju säga; ”Det här ser så gott ut att det vattnas i munnen”. Mat skall lagas med mycket kärlek, en god portion inspiration och känsla och inte bara efter räknesticka. Maten skall vara en fröjd för ögat, då kan man använda fantasi och hur mycket mat som helst.
Bringéus skriver att ”just kläder och mat kan ofta få symbolfunktion”. Det är materiella ting som vi alla har behov av. De är tillgängliga för våra sinnen, dock mera för ögat än för smaksinnet, eftersom den mat som har symbolfunktion inte alltid är avsedd att konsumeras.
Man har utnyttjat dessa två komponenter till fullo, färg och smak har gift sig på ett gudomligt och enkelt sätt i det nya köket. Tidskrifterna fyller sidorna med underbara bilder som föreställer färgrika matkonbinationer och uppläggningar.
Intresset för gastronomin har under senare år varit mycket starkt och matmedvetande hos folk har ökat. Intresset som pressen visar är dubbelbottnat, dels bidrar det till att påverka folk som läser vad som skrivs, dels hjälper det till att öka tidningarnas upplagor.
Ett dylikt intresse har fått en del restauratörer ”att byta ansikte” och i en del fall har det fått en underlig effekt. En kökschef uttryckte sig på följande sätt som svar på min utsända frågeenkät; ”Intresset för gastronomien har de senere år vaert meget stor. Denna interesse smitter naturligt af pressen, der skal skrive om moget, der interéssere og kan sælges. En sådan interessebØlge har fået en del ´restauratØrer´til att skifte ´facad´så gæsterne har oplevet det rene `Hollywood´”.
4. Diskussion
Personligen anser jag att det finns mycket som är rena tramset i det nya köket, men på det hela taget är det bra. Det finns mycket nytt som har kommit för att stanna. Det nya köket är som husmanskosten – ett invandrat begrepp som ständigt bytt skepnad enligt Kurt Genrup ”Norrland som matkulturellt laboratorium i norra Europa” Genrup 2005.
Det nya köket har gjort många kockar berömda beroende på att de har kunnat utnyttja PR och pressen för sina egna syften samtidigt som de naturligtvis verkligen kommit med nyheter. Detta har under de sista årtiondena skett med en alltmer ökande snabbhet. Med Marianne Ekströms terminologi skulle vi här kunna tala om en ”exhibitionistisk matlagning” d.v.s. ”offentlig”, ”som kan beundras och berömmas av andra utomstående” (Ekström 1993 s.48f), skriver Kurt Genrup när han jämför kvinnligt vardagsliv och manlig spetsgastronomi i boken ”…om matkulturforskning med norrländsk empiri i komparativ belysning”.
Med färgbildteknikens utveckling kan maträtter av de mest skilda slag framställas hur naturtroget som helst. Bildens effekt är ofta betydligt större än ordets (Bringéus 1995:5). Elaka tungor sade att de två korslagda gröna bönorna alltjämt har varit det nya kökets bildsymbol samtidigt som ”det utgående 1900-talet och början på 2000-talet utmärks av att nya koncept tillkommer riktade till olika grupper av konsumenter (olika slags mattidskrifter m.m.) samtidigt som vi nu lever i matporrens era där bilder, symboler och recept skapar känslor av kärleksmåltider och drömmar om det goda livet (Genrup 2005).
För många restauratörer kom det nya köket lägligt. Det gav dem en chans att förnya sig så att de kunde behålla sina gamla stamgäster och även locka till sig nya. Trots att konkurrensen i branschen var hård. Det nya köket har blivit en modefluga som snabbt har spridit sig. Maten kan alltså vara för människan att framhäva sig själv. Det kunde i äldre tid ske genom att man serverade mycket mat men symbolvärdet kan även rymmas i ett litet smakprov som pars prototo (Bringéus 1995:3).
Marknadsföringen har spelat en stor roll för lanseringen av den nya vågen och många anser att den är den största boven vad gäller att förvränga fakta och utnyttja ursprungsidéerna på ett felaktigt sätt. En del kockar har skaffat sig mängder med uppmärksamhet kring sina personer medan deras egentliga budskap har blivit till biprodukter. Som konsument är man ju påverkad, medvetet eller omedvetet, av marknadsföring och om t.ex. några av de ”objektiva” artiklarna om den nya vågen i en del artiklar är skrivna av personer som på olika sätt är inblandade i lanseringen av detta kök har vi som läser svårt att veta vem man ska tro på.
Prestationskraven ökar, effektivitet och produktivitet sätts högst på kurs hos den professionella matutövaren. Gästfriheten breder ut sig och visar sig i många specialiserade restauranger där man söker nationell identitet samtidigt som man vill tillbaka till sitt ursprung för att uttrycka sin särart. Gästfriheten ger oss nya möjligheter att vidareutvecklas, att söka nya marknadsföringsbegrepp för egna syften. En matkultur berör inte enbart råvaror och maträtter utan också de mervärden som människor associerar dem till.
Man vill klargöra det regionala och utgår ifrån råvarutillgången, vilket innebär en slags revitalisering med uttryck för form, färg och smak. Detta kan upplevas som en kaotisk blandning, men som är en nödvändighet för allas bästa i ett gräns fritt samhälle, som innefattar många olika känslor, identiteter, värderingar, uppfattningar och fördomar. Genom maten söker man en identitet, en tillhörighet, en tillbakablick, en markering och anonymitet. Matkulturen är en del av människans totala livssituation i form av tankar, värderingar och deras materiella yttringar (Genrup 2005).
För oss yrkesmän har det inneburit omväxling i arbetet. Det har fått oss att inse hur mycket det fanns att inhämta utanför det klassiska köket och att man inte skall låsa sig helt och hållet vid det man alltid har sysslat med, d.v.s. husmanskost och klassiska rätter. För mig är det progressionen i utvecklingen som har varit det mest intressanta av allt – jag har fått möjligheter att prova på det nya.
Sammanfattning
Fernand Point är troligtvis den som är upphovsman till vad som senare skulle komma att kallas ”det nya franska köket”. Han hämtade en del av sin inspiration från Japan och Kina där människor länge tillämpat de tillagningsmetoder Point använde sig av. När Bocuse senare i livet bildade en förening tillsammans med andra mästerkockar var syftet främst att få kockarna att samarbete, byta recept och utveckla idéer (bl.a. Points idéer om tillagning av mat). Mästerkockarna kom att bilda en skola som gavs nammet ”La Nouvelle Cuisine” av journalisterna Gault & Millau. Så föddes det nya franska köket som under 1970 och i början av 1980-talet lanserades i Europa för att så småningom även hitta vägen till Sverige.
Det nya franska köket innebär att man vill framställa mat som är lättsmält och tilltalande både för ögat och gom, men utan det klassiska kökets överdåd beträffande dekoration. Man lägger stor vikt vid färgkombinationer, uppläggningar och vackert porslin. Maten serveras mer än någonsin på tallrik, då slopar man en onödig omväg via serveringsfat. Förutsättningarna att tillämpa det nya köket är emellertid att kockarna är väl bevandrade i det klassiska köket, såsom Point var; eftersom det mer eller mindre har det som grund. Riktlinjerna för det nya köket är i stort sett följande:
· Man skall undvika krångel i fråga om mellanrätter och tillbehör
· Man skall undvika all onödig utsmyckning
· Man skall tillaga så fräsch mat som möjligt
· Man skall ej ha stående såser, buljonger eller sky grytor
· Man betonar även vikten av fräscha och färska råvaror
Utan det sist nämnda kan man inte uppnå bra resultat. Råvarans betydelse framgår av att man vill att maten skall smaka av det den är gjord av. Ett annat karaktäristiska är att såserna är lätta och grönsakerna knaperkokta. På det hela taget innebör det köket att man har gjort det klassiska, traditionella köket med fantasirikt och lättsmält. Man använder både smör, grädde och gåslever liksom andra smakfulla men inte särskilt hälsosamma produkter. Den högre skolan kan inte klara sig utan dem. Det nya köket har skapat kreativitet bland köksmästarna. De har fått inspiration att framställa nya rätter. De har också börjat ta sig an de gamla landskapsrätterna, som i vissa fall har fått en omfattande ansiktslyftning. Folk vill återgå till det naturliga. En del restauratörer har uppmuntrat sina leverantörer av grönsaker m.m. att odla giftfritt. Allt för att folk skall få i sig bättre föda samt för att få fram bästa möjliga råvaror för att erhålla en så perfekt slutvara so möjligt. Livsmedelsindustrin har skaffat sig monopol som leverantör till många restauranger med allt vad det innebär av halvfabrikat. Som ett alternativ till detta har vissa restauratörer satsat på en sundare mathållning baserad på bra råvaror.
Behovet av förnyelse var stort, samtidigt som vi fick anpassa oss till nya ekonomiska ramar som livsmedelsindustrin lade grunden till. Det krävdes nya insatser av matskribenter och professionella inom matindustrin. Pressens roll var mycket stor. All information skulle snabbt komma ut till konsumenterna. Följden av det hela blev att:
· Det startades matserier och matprogram på TV som aldrig förr. Inom kokbokslitteraturen och livsmedelsreklamen har också trenderna under senare år gått från torra matpraktikor, klarläggande recept och konsumentupplysning till ”matporr” (Genrup 2005).
· Köksskolor ”poppade upp” lite var stans.
· Matresor anordnades.
· Nya mattidningar kom till, vilket gynnade tidningsbranschen.
· Nya restauranger etablerades.
· Fler och fler matböcker skrevs.
· Gästspel arrangerades
· Utbredningen av råvaror med utländskt inflytande satte sin prägel på matintresset. Man försökte att överraska genom att använda nya produkter från all världens hörn liksom nya tillagningsmetoder och vetenskapliga blandningar.
En köksstandardisering skapades o kommersiellt syfte med en köksram som innehöll ett stort utbud, riktig variation och mångfald, samtidigt som man framför allt ville ha sig an de gamla landskapsrätterna och visa mer av sitt ursprung.
Litteraturförteckning
Otryckta källor
Svar på frågelista som sändes ut till krögara i södra Sverige och Danmark
Tryckta källor
Böcker
Bengtsson, L. 1981. Primeurs kokbok, de fyra årstiderna
Bringéus, N-A, 1981. Människan som kulturvarelse. 2:a upplagan Lund
Brigéus, N-A. 1995. Gammal ost och källskål Ur: ”Om mat som symbol” Festskrift till R.Kvideland
Cederquist, K. 1981. Johannas hemligheter, en kokbok för alla fem sinnena
Ekström, Marianne. 1993. Den irrationella konsumenten och den svårmätta maten, Sociologi i dag nr 1. Oslo
Frithiofsson, B. 1981. Krögarnas bästa mat
Genrup, K.1994. Ord och mat, festskrift till Astrid Stedje
Genrup, K. 2005. Norrland som matkulturellt laboratorium i norra Europa, om matkulturforskning med norrländsk empiri i komparativ belysning
Guérard, M. 1980. Det smala franska köket
Kléver, U. 1982. Festsallader enligt ny fransk modell
Lebey, U. 1982. Les recettes originales de Alain Chapel - La cuisine, c’est beaucoup plus que des recettes. Paris
Lee, S.J. 1977. Kinesisk mat
Salomonson, A. 1992. När pizzan kom till Halmstad. Ur: så åt man förr.V.
Bergström (red.) Uppsala: Alfabeta Bokförlag
Sten, I. 1978. Ät vegetariskt
Wretman, T. 1980. Festmeny
Tidskrifter
Paris Match, 1979 nr 1584 Carte blanche à Paul Bocuse
Högberg, B. 1982. Det nya franska köket Ur: Femina mat 6 fest, nr 2 s. 64-68
Gault et Millau nr 117 s. 105. Les règles d’or de la nouvelle cuisine
Johannisson,L. 1983. Det bästa som hänt i restaurangbranschen Restaurang och Storkök, nr 1
Reijnholm, A. 1977. Gourmetmat Ur: Allt om mat nr 3 s.23-25, 31-33
Samuelsson, Jan. 1982. Paul Bocuse – den fenomenale jokern i den franska kockleken Ur: Gourmet nr 4
Veckopressen
Engelbert, Ch. 1983. Här hämtade det nya franska köket sin inspiration Ur: Damernas Värld nr 2 s.45
Lewenhaupt, L. 1980. Det nya svenska köket Ur: Damernas Värld
Sensoli, Y. Den finaste fisken Ur: Damernas Värld
Dagspressen
Ericsson, L.C.G. Mästerkocken på besök hos Roger Vergé
Persson, A.G. 1983. Följ med till kvarterskrogen Ur: Sydsvenska Dagbladet
William, A. 1981. Franska köksskolan Ur: Dagens Nyheter nr 3, 4, 6, 8, 9, 11 under rubriken ”Franska köksskolan”
Kvalitetssäkring av handledarrollen
- Kvalitetssäkring av handledarrollen
Bakgrund
"Den reformerade gymnasieskolan och det vidgade lärandet i arbetet ställer höga krav på handledningen. Handledarens främsta uppgift är att hjälpa eleven att utvecklas till en självständig yrkesman med ett självreflekterande färhållningssätt till arbetet. Härigenom kan eleven förstå yrkets innebörd och lotsas framåt i arbetsuppgifterna" ( Mauduit,J. Delkurs 2:4. Former och tekniker för handledning inom APU).
Skolans roll är att klargöra målen rörande ledarrollen inom APU samt belysa de faktorer som kan leda till en tillfredsstälande APU med hög kvalitet. Vilka mål och krav skall gälla för APU verksamheten samt de villkor och förutsättningar som gäller för verksamhetens områden, är viktiga frågor att beakta i detta sammanhang. Resultatet av denna analys bör utgöra ett utvecklingsbart kvalitetsprogram för APU verksamheten.
Mål för handledningen som utgör handledarens övergripande arbetsuppgifter
En god handledare är inte endast en fackman som förmedlar kunskaper utan en människa som ser till hela elevens behov. Hans/hennes uppgift i första hand, är att se till att arbetsuppgifterna anpassa efter elevens förmåga och de aktuella kursplanerna.
-
- Stötta eleven i sitt yrkesval så att eleven växer snabbare med uppgifterna
-
- Bidra med konstruktiva lösningar för att uppnå de mål som framgår av elevens individuella studieplan i relation till arbetet som pågår på arbetsplatsen
-
- Medverka till att eleven har en klar uppfattning om ramarna som gäller för arbetet
-
- Hjälpa till att knyta an till en arbetsmarknad i förändring
-
- Upptäcka elevens behov i sin ykesroll och dela med sig av sina "livskunskaper"
-
- Hjälpa eleven att dokumentera iakttagelser på arbetsplatsen så att dokumentationen kan utveckla elevens analytiska förmåga
-
- Bidra till ett bättre arbetsliv med mindre ohälsa och större möjligheter till personlig utveckling och välbefinnande
-
- Hjälpa eleven att se hur olika faltorer kan medverka i ett livslångt lärande
-
- Rekommendera olika förhållningssätt till arbetsuppgifters genomförande för att förstärka elevens problemlösnings- och handlingsförmåga
En APU introduktion borde vara en självklarhet för en elev. Under en sådan introduktion är det viktigt att arbetsfördelningen med specifika arbetsmoment tydliggörs. Eleven bör ha ett schema att gå efter med arbetsbeskrivningar som är anpassade till elevens arbetskapacitet och förutsättningar. Ett upprättande av en sådan arbetsveskrivning bör ske i samråd med handledaren och yrkesläraren.
Önskemålet för en lyckad handledning vore att en grupp lärare och handledare omsätter gemensamma pedagogiska idéer som kan vara till gagn för elevernas kunskapsutveckling och utgör ett underlag för förnyelseidéer gentemot arbetsmarknadens behov.
Det behövs kontinuerliga insatser från yrkeslärarna i samarbete med handledarna för att omstrukturera APU verksamheten utifrån arbetsmarknadens behov. Denna samverkkan måste ges större utrymme och befogenheter för att förändra skolarbetet utifrån elevernas behov och på pedagogikens villkor. Båda parter måste kunna avsätta tid för att ge och ta emot relevant information för att klargöra, belysa och beskriva hur den arbetsplatsförlagda utbildningen skall kunna knytas an till de utbildningskurser som gäller för närvarande.
Det finns skäl att stimulera olika styrgrupper som kan verka för en bättre samverkan mellan skola och näringsliv. Ett skäl är att skolans organisation av utbildning och företagets krav på produktion skall mötas och samsas. Skolan uppfattar oftast att branschen hat ett svagt intresse för utbildningen p g a de skilda förutsättningar som råder i de båda verksemheterna. En samverkan mellan skola - arbetsliv kan hjälpa till att överbrygga dessa skillnader.
Handledaren skall kunna lyssna med lyhördhet och respekt på eleven för att det skall bli möjligt att förstå vad denne/denna kan och vill i fråga om sitt lärande i arbetet och framförallt i kunskapsutvecklingen och färdighetsträningen.
Vana ledare i näringslivet kan hjälpa skolans lärare att handskas med konkurrenssituationer som skolan utsatts för. Det är bra att byta erfarenheter om ledarskap och annat mellan skola och näringsliv. För att det skall ske måste yrkeslärarna bryta olika mönster i skolarbete och våga ta för sig i direkt kommunikation med näringslivet. Varje partner måste undersöka vad som händer hos den andra.
Olika projektarbeten kan bidra till att förena verksamheterna. Eleverna får också vara med i diskussionerna och fatta beslut samt ta ansvar för de beslut de har tagit i samråd med lärarna och handledarna.
En samverkan mellan skola - näringsliv skulle kunna yttra sig i skapandet av ett faddersystem som går ut på att en grupp handledare slår sig samman och "adopterar" en skola för att hjälpa till att utbilda både lärare och elever.
Kvalitetsindikatorer som kan visa hur väl handledaren lyckas med sitt uppdrag
En god relation till adepten, i form av tillit, förtroende, intresse, vilja och inte minst lämplighet är en förutsättning för lyckad handledning.
Eleven visar att han kan utföra de tilldelade arbetsuppgifterna tack vare att handledningen är på rätt nivå samt anpassad till elevens förutsättningar.
Handledaren och eleven har kontunuerligt konstruktiva diskussioner om vilka incitament som finns för eleven. De didaktiska utmaningarna som yttrar sig i vad arbetet består av, samt hur detta arbete genomförs och bedöms, är tydliga för alla inblandade, inte minst eleven och handledaren.
Eleven utvecklar sin problemlösningsförmåga samt lär sig att ta egna initiativ i samvaro med andra och i direkt anslutning till verkliga arbetsuppgifter. Eleven görs till en medveten agent i sitt lärande.
Eleven blir nyfiken och villig att se sig omkting för att upptäcka nya möjligheter, helhetsperspektiv, tolkningar och inte för tidigt fastna i en enda tanke. Dessutom är det viktigt för eleven att vara initiativrik och inte enbart vänta på handledarens förslag till olika typer av handlingar.
De goda personkontakterna mellan yrkesläraren och handledaren vid företaget, för information och utbyte av erfarenheter är ett led i elevens utveckling.
Inlärningen underlättas av att eleven ges möjligheten till aktivt tänkande och reflektion. Detta ger olika möjligheter för eleven att förstå vad som skall läras och i vilket sammmanhang kunskaperna kan användas.
Handledaren ger tydliga och raka besked om arbetsbeskrivningar, demonstrerar arbetet steg för steg, fastställer resultat och motiverar varför man gör det man gör. Handledaren låter eleven handla på egen hand så att han/hon lär sig ta ansvar och diskutera utförda arbetsuppgifter samt finns till hands.
Analys av APU verksamheten
Att mäta graden av elevens kunskapsutveckling i förhållande till de uppsatta målen är en komplex uppgift för både yrkesläraren och handledaren.
Det är betydelsefullt för att eleven skall bli intresserad av och medveten om sitt eget lärande, att det i undervisningen i skolan eller på arbetsplatsen, ges möjlighet att reflektera över och kritiskt värdera både sitt eget och andras arbete. Metoder som fokuserar på reflektion och självutvärdering skall uppmuntras. Det kan gälla loggboksanteckningar och portföljmetodik, men framförallt att intensifiera skrivprocessen för att bättre kunna följa och synliggöra sin egen kunskapsprocess. Handledaren och läraren får ökad insikt i elevens kunskapsutveckling och kan därigenom stödja och hjälpa eleven i olika situationer samt höja kvalitén på handledningsprocessen.
Handledaren skall kunna beskriva vad eleven gör eller gjort och vilken inverkan det kan ha haft på slutresultatet. Dessutom skall han/hon kunna ge saklig kritik på genomfört arbete, vara specifik i sin bedömning och visa att han/hon är en uppskattande granskare av arbetsuppgifterna.
En bra relation mellan lärare och handledare är utgångspunkten för en vidare utveckling av skolan i förhållande till näringslivsbehovet. Samtidigt skall vissa nationella ramar gälla så att likvärdigheten kvarstår i all utbildning.
En allsidig mätmetod av kunskapsutveckligen hos eleven skulle vara ett välkommet inslag i all APU verksamhet i hele landet. Skolans egna erfarenheter att utvärdera sig själv skall också ha fritt spelrum.
Att företagen erbjuder ungdomarna en lärmiljö med fungerande lärprocesser med tillfällen till reflektion, att redovisa olika samverkans fomer mellan arbetsplatser och skola samt inrättande av lokala styrelser med arbetsmarknadspartner skulle kunna bidra till elevens kunskapsutveckling och höja kvalitén inom APU verksamheten.
Handledaren måste få insikt i kurplanernas innehåll för att kunna planera, genomföra och utvärdera elevens arbetsinsats.
För att kunna mäta en kunskapsutveckling hos eleven, måste först och främst de kompetenser som beskrivs i kurplanerna med de arbetsprocesser och de undervisningssituationer som förekommer både i skolan och på arbetsplatsen identifieras. Att vara medveten om åtskillnaden mellan kunskapsteori i skolan och de kompetenser som framträder i arbetslivet är av stor betydelse för handledningens kvaluitet och elevens verkliga kunskaps inhämtning.
Handledaren måste skapa betingelser för elevens faktiska kunskaputveckling, dessutom är den sociala kompetensen och de breda kunskapern en viktig del av arbetet. Handledaren skall vara uppmärksam på elevens kommunikations- och inlevelseförmåga gentemot den övriga personalen. Att sätta sig i andras tankar, känslor och värdegrunder är en stor konst som kan leda till framgång för eleven och som handledaren verkligen skall ta hänsyn till i sin bedömning av eleven.
Kvalitet i skolan och inom APU verksamheten handlar om elevens resultat och inte om de värdegrunder som skolan skall arbeta med och för. Hur "duktig" eleven är skall gå före hur "god" medborgare eleven är, i en kvalitetsbedömning av skolan och elev. Handledaren och läraren skall vara medvetna om vilka lärprocesser som eleven känner ansvar för. En elev som är medveten om sitt eget sätt att minnas, lära in, förstå, organisera och lösa problem skall uppmuntras och betygsättas därefter.
Copyright, droit d'auteur Jacky Mauduit
