Påsken i Kalmar Län av Barbro Johnsson

Påsken

Fastlagen

Det är vanligt att man tar in björkris till fastlagen. Det kan vara både odekorerat och dekorerat. Här har Jenny Nyströms son Curt Nyström avbildat ris med olikfärgade fjädervippor.

Paraboltevens program påminner om att det är karnevalstid både i Sydeuropa och Latinamerika. Hos oss ter den sig åtskilligt blekare, men vi har likväl spår av ett festmönster där vardagens ordning ställes på huvudet. Under medeltiden, tog de maktlösa makten och gjorde narr av de mäktiga under några dagar före fastan: fastlagssöndag, fastlagsmåndag och fastlandstisdag. Fastlagssöndagen kallades på sina håll även fläskasöndag, vilket visar att det var en frossaredag. Måndagen som i Tyskland kallades Rosenmontag hette i Skåne bullamåndag, eftersom man då bjöd varandra på bullar, föregångare till våra dagars fastlagsbullar. Fastlagstidsdagen kallades i nordöstra Skåne och sydvästra Småland för ”stenkaketisdag”, medan den i nordvästra Skåne och i Halland gick under namnet ”pannkaketisdag”. På de småländska järnbruken tillverkades särskilda stenkakejärn, liknande stekjärn men utan kanter, men namnet sammanhänger med att kakorna ursprungligen gräddades på upphettade stenar. Stenkakorna motsvarar senare tiders jästpannkakor. De bakades i hela Skåne, Blekinge, men också i Småland ehuru de var mindre vanliga i Kalmar län och på Öland (Bringéus, 1966). Här åt man i stället kroppkakor, ursprungligen bakade av vetemjöl, senare potatis, med ett inkråm av fläsk eller i östra Blekinge även ål. Detta avslöjar att kroppkakorna i likhet med stenkakor och pannkakor hörde till festmaten före fastan. De regionala festbruken markerades inte minst av organisationer utanför de egna hemtrakterna, där de blev långt maffigare än i hembygden. Sedermera riksantikvarien Hans Hildebrand skriver i ett brev 1861 till sin far från Uppsala att ”fettisdag kommer kanhända nationen tillsamman för att äta kroppkakor och hetvägg”1. Kalmariterna i Lund samlades sedan 1897 på fettisdagen för att fira nationens kroppkakefest, som var utformad efter förebild från ordensväsendet. Graderna markeras genom svarvade kroppkakor i olika storlek som bärs i ordensband av skiftande färg. Vid festen 1927 tjänstgjorde docenten Carl Wilhelm von Sydow som storkakmästare för första gången och han har lämnat tydliga spår efter sig genom kroppkakehistorien, då han satte en stor mängd berättelser och sånger till kroppkakans ära på pränt. Han hade dessutom en god sångröst och gav prov på hur några av världens namnkunniga kompositörer tävlat om, att besjunga kroppkakan. Richard Wagners kroppkakshymn använde han vid invigningen av dem som bakade kakan, d v s fruar och fästmör” .

Under dymbelveckan byttes kyrkklockans vanliga metallkläpp ut mot en träkläpp för att klockan inte skulle ge ifrån sig lika mycket ljud som vanligt då det skulle råda stillsamhet. Ur Julklockan 1918.

Ordet påsk kommer av det gammaltestamentliga pesach eller passah, som betyder ”gå skonande förbi” 3. Den var från början en judisk högtid som firades med osyrat bröd och offerlamm, varvid lammets blod ströks runt dörrarna hos israeliternas hem, när mordängeln skulle döda alla förstfödda barn skonades hemmen med de blodbestänka dörrarna 4. Den kristna påsken firas till minne av Jesu liv, död och uppståndelse och är en rörlig högtid som äger rum söndagen näst efter första fullmånen efter vårdagjämningen, d. v. s. mellan den 22 mars och 25 april. PÅSKVECKAN – SISTA VECKAN I FASTAN Den sista veckan i fastan kallas ’stilla veckan’ eller dymbelveckan. Den har fått sitt namn efter den träkläpp (dymbil) som ersatte kyrkklockans vanliga metallkläpp under påskveckan för att den inte skulle ge ifrån sig lika mycket ljud som vanligt när den användes 5. Dymmel är beteckning för dagarna från onsdagen i påskveckan till och med påskafton. Då skulle det råda påskfrid. Inget arbete skulle utföras, särskilt inte sådant som gick runt, d. v. s. kvarnhjul, spinnrockar och garnvindor skulle vara stilla. Redskapen skulle också ställas undan. ”Dymmelonsdag skall veden vara upphuggen, annars kommer dymmeln i den och då blir den seg och svår att hugga. En gammal sed är att göra dymmelonsdagsknippen. Man gör då en ugnskvast, raka och brödspade, dessa sammanbindas med ett snöre. Knippan fäster man sedan medelst en böjd knappnål på ryggen på varandra. Detta bruk förekommer ännu” (M. 908, 1921, Folklivsarkivet i Lund). Stilla veckan inleds med palmsöndagen. Det var då Jesus gjorde sitt intåg i Jerusalem och hans väg ströddes med palmkvistar. I katolska länder äger processioner rum denna dag och människor som deltagit i dem har med sig en palmkvist hem 6. I Sverige använde man sälg eller vide istället för palmblad. Dessa togs in i god tid innan palmsöndagen för att de skulle hinna slå ut. Denna sed finns fortfarande kvar. Onsdagen går under benämningen dymmelonsdag, klockons dag eller strutonsdag 7. I det gamla bondesamhället fanns en tro att inget arbete eller någon aktivitet skulle utföras som resulterade i buller från klockan 10 på förmiddagen. Före klockan 12 skulle alla spinnrockar vara undansatta. Man skulle inte heller låna eld från någon som det gick att trolla med 8. Fram till 1772 var häxornas resor till Blåkulla mer förknippade med dymmelonsdagen än skärtorsdagen. Dymmelonsdagen var då en helgdagsafton och skärtorsdagen en helgdag, vilket upphörde det året. Det har därefter blivit en dags förskjutning av denna folksed till skärtorsdagen istället. På dymmelonsdagskvällen stängdes spjället, dels för att förhindra att någon trollpacka skulle kunna trilla ned genom skorstenen, dels för att hon inte skulle ta någon med sig på färden till Blåkulla. Enligt folktron fanns en föreställning att trollpackorna satte sig på skorstenskransen. Det gällde då att mota bort dem genom att tända på en gammal skosula av näver, svavel, tjära, och svinhår så att det rök ordentligt innan spjället sköts upp. I en uppteckning i Folklivsarkivet i Lund M. 872 från Vissefjärda och Gullabo 1921 står a propos häxors resor till Blåkulla dymmelsondagen. ”Man satte fram ugnskvast och raka för att häxorna skulle ha dem till att åka till Blåkulla på. Med utropet ”Här upp och här ut” satte de sig grensle över kvasten och foro upp genom skorstenen. Det var på askonsdag (dymmelonsdag). På många ställen i Södra Möre har man för sig att Blåkulla ligger på ön Jungfrun i Kalmarsund. I Blåkulla satt häxorna till bords med fan, men de måste vara hemma igen före solens uppgång. En skräddare som låg vaken en natt i ett hus, där han fått nattlogi, såg hur en käring satte sig på kvasten och ropade ”här upp och här ut ”. Han tyckte att de såg så lätt ut, så han fick lust att följa efter. Han satte sig grensle över en kvast, men sade istället, ”här upp och här ner”, följden blev att han for upp och ned i skorstenen utan att kunna stanna. När häxorna flög omkring uppe i luften skreko de ”sönnet i da o helt i morron”. Skärtorsdagen har fått sitt namn från verbet skära som betyder rena. Den var den dagen då Jesu tvådde lärjungarnas fötter och instiftade nattvarden 9. Efter 1772 ansågs således påskkärringarna vara ute på resa till Blåkulla på skärtorsdagen istället för dymmelonsdagen. Under skärtorsdagen var vissa arbeten förbjudna att utföras i tron att de skulle öka på Jesu lidanden. Fredagen, långfredag, stilla dagen, piskaredagen, långa eller svarta fredagen firas till minne av Jesu lidande och död på korset 10. Det är en sorgens dag. Förr klädde sig folk i svarta kläder för att visa sorg. Det förekom att flaggan hissades på halv stång. Tidigare var det otänkbart att nöjeslokaler eller biografer skulle vara öppna. Förbudet mot anordnandet av offentliga nöjestillställningar upphävdes så sent som år 1969 11. Under den katolska tiden var långfredagen en arbetsfri dag. Det har funnits en folklig sed den dagen som kallas långfredagsrisningen då bl. a husbondefolket risade tjänarna på morgonen med björkris. (Långfredagen kallas även Piskaredagen). Tanken var att de som risades skulle vara lydiga resten av året. Att förorsaka smärta påminde om Jesu lidande. Det benämnes även påsskräckia 12. Lördagen, påskafton, kallas också påsklördag, stäcku, stum eller steckade lördag, piskelördag och skittellördag 13. I uppteckningen M.872 har meddelaren skrivit. ”På påsklördag gjorde käringar som hade förmågan att trolla sig ”mjölkharar” av brända stickor och silverhänklar, som legat på dyngan. Sedan satte de hemkvarnen bredvid den och malde avigt, under det de sade ”ta liv”. Hon fick då liv och sprang omkring och sög ur mjölk från grannarnas kor. En knalle som legat bakom en gärdesgård och sett hur en gumma försökte få liv i en mjölkhare, ropade för guds skull ta inte liv, haren fick då inte liv hur gumman än malde. På påsklördag ställde sig käringen ute på dyngen och kärnade i en tom kärna för att få ”smörlycka” under året. Det har funnits en folklig föreställning som sa att om någon var tidigt uppe på påskdagen kunde denne få se solen dansa och snurra. Därför gick ungdomarna ut och tittade på solen genom svärtat glas. Anledningen till att solen dansade var glädjen över att Kristus var uppstånden 14. Det har blivit allt mer vanligt att återinföra en medeltida ceremoni som gick ut på att tända ett stort påskljus som sedan brinner under gudstjänsterna fram till Kristi Himmelsfärdsdag. Påskljusen tändes kl. 12 vid midnatt 15. I folktron var det en lömsk dag, eftersom det utövades trolldom då. I en uppteckning efter Hubert Velander, Berga station 1932, i Manne Hofréns excerptsamling i Kalmar läns museums arkiv, kan man läsa om en gumma i Kråksmåla som hade skrock för sig på påskmorgon. ”Hon gick till tre grannar och tog tre spån från deras vedbackar utan att dessa visste något förstås. Dem knöt hon ihop i ett knyte och kastade in i sig egen spis så att de brann opp. Sedan så red hon naken på ett kvastskaft motsols runt gödselstacken och läste: ’All mjölk till mig, ingen till grannen’.” I det gamla bondesamhället var folk försiktiga med vad de gjorde denna dag. Det var också den dag då folk skrev påskbrev som de gav bort till vänner och bekanta 16. Barnen klädde ut sig till påskkärringar och bar käpp, kvast och kaffepanna. Söndagen, påskdagen, är en glädjens dag, men med en allvarlig prägel. Den firas till minne av Jesu uppståndelse. ”Påskdagsmorgonen skall man kunna se huru solen dansar upp över horisonten” 17. Måndagen, annandag påsk symboliserar de första mötena med den uppståndne Jesus.

Jesu intåg i Jerusalem där han hyllas med palmblad Ur: Wirsén, C.D. Kristna högtids och helgedagar: en samling sånger och psalmer med teckningar av Jenny Nyström. Stockholm : C.E. Fritzes K. Hofbokhandel. 1889

Påskkärringarna i folktron

1: Resan till Blåkulla för påskkärringarna tar sin början hemma i köket via skorstenen. 2: I nästa steg har de tagit sig ut genom skortstenen och är på väg till Blåkulla på sina kvastar. 3: Här sitter den nöjda vinnaren av det årets färd enligt Jeny Nyströms tolkning

När stora helger var i antågande fanns en tro förr att övernaturliga väsen var i farten såsom vättar, älvor, tomtar, troll och häxor. Detta gällde även påsken. Under medeltiden betraktades trolldom och folklig vidskepelse av kyrkan som någonting som skulle bestraffas. Den folkliga övertron ansågs som kätteri. Alla medel skulle användas för att fälla dem som var skyldiga. Tron på häxor är en gammal företeelse i Sverige. Häxornas resor till Blåkulla eller Häcklefjäll var från början förknippade med dymmelonsdagen. För att resa dit använde sig påskkärringarna av tråg, käppar, kvastar, hötjugor, kalvskinn, får, getter, kor och tjurar med mera. Innan påskkärringarna for iväg skulle deras fordon smörjas eller oljas. De tog vägen genom skorstenen i det hus där de bodde med orden: ”far nu upp och ned och ända till helvetet” och sedan bar det iväg. Med på resan var mjölkharen, vars andra namn var bjäran eller puken. Det var ett dragväsen som hade till uppgift att tjuvmjölka andras kor. Under resans gång ansågs det att påskkärringarna mellanlandade i något kyrktorn. När de anlände till Blåkulla väntade djävulen på dem. Där ägnade de sig åt diverse orgier tills det var dags att återvända hem. För att inte någon hemma skulle misstänka att påskkärringen var borta hade hon tillverkat en docka av halm och lagt i sin säng. Det fanns inte någon som kunde se skillnaden på den riktiga varelsen och dockan. Påskkärringen kunde även blåsa upp sina kläder så att de såg ut som en riktig människa befann sig i dem. De säkraste sätten att skydda sig mot påskkärringarna var stål och Guds ord. På påskdagen återkom påskkärringarna från sina resor till Blåkulla samma väg som de tog när de reste dit. ATT AVSLÖJA EN PÅSKKÄRRING Påskkärringarna var inte lätta att upptäcka. De hade förmågan att förvandla sig till olika saker såsom gäss, skator, suggor med mera och de visste hur de skulle dölja sin identitet. För att ta reda på om någon var påskkärring eller inte kunde man kika genom ärmen på klädesplagget hon bar. Då syntes det om det var en halmdocka som gick omkring där eller om det var en riktig människa. Om en påskkärring på resa till Blåkulla blev igenkänd och kallad vid sitt rätta namn kunde hon inte fortsätta resan utan föll till marken. Gick hon till kyrkan på långfredagen, fick hon synliga märken i pannan som tecken på att hon vistats hos djävulen kvällen innan. Hon kunde också ha ett kors i höger öga, men de enda som kunde se korsen var andra påskkärringar och det enda stället det syntes var i kyrkan 22. Prästen hade förmåga att urskilja alla påskkärringar då han tog på sig mässhaken på påskdagen, eftersom de satt bakvända i kyrkan, vilket församlingen i övrigt inte såg. Den dagen en påskkärring dog och skulle begravas kom en svart orm och lade sig över kistan. Senast på påskdagen skulle påskkärringarna vara tillbaka hemma igen efter färden till Blåkulla. ATT SKYDDA SIG MOT HÄXERI Det var viktigt att plocka undan redskap från gårdsplanerna under påsken. Hann folk inte plocka undan och påskkärringen hade norpat åt sig ett föremål var det oanvändbart efteråt. Det ansågs till och med lite farligt. De säkraste sätten att skydda sig mot påskkärringarna var stål och Guds ord. Eftersom kreaturen var åtråvärda för dem slog bönderna i stål i uthusväggarna. De kunde även gömma kulor eller måla eller rista kors på väggarna. ”En kvarleva av katolicismen som trotsar tiden, den stigande upplysningen och det sunda förnuftet, är man i tillfälle att vid varje påskhelg få iakttaga å södra Öland – den vidskepliga påskskjutningen. Varje dymmelonsdagsafton samlas mangrant byarnas ungdom å var sin bygata; den manliga, därest omständigheterna det medgiva, försedd med – i brist på bättre – vare sig en s. k nyckelbössa, en uråldrig pistol som skjuter åt båda ändar, eller ett trongevär från Karl XIV:s tid. De lycklige innehavarna av dessa rariteter sätta sig i känslan av sin överlägsenhet, i spetsen för truppen, som för övrigt består av obeväpnade yngligar, flickor och småparvlar om 8 á 9 år, dessa sistnämnda försedda med en för ändamålet danad käpp, varmed de slå knallhattar mot stenar och murar, för att få glädjas åt smällen. Så rustade företaga de nu en vandring längs vägen, fram och tillbaka inom den närmaste vägen under oavlåtligt tjutande, vilket gör landsvägen under dessa timmar rätt riskabel att passera. Detta fortsättes tills framemot midnatt, då de gå hem i det lugna medvetandet, att ’trollen’ nu äro förjagade. Men påskmorgonen förnyas skådespelet. Då väckas byns fredlige innevånare ur fin morgonslummer av skott utanför fönster och väggar. Att dessa vandringar kunde och borde rättsligen beifras är troligt, ty de äro ingalunda så oskyldiga som en del föreställa sig. Många ha sin dymmelonsdagspromenad att tacka för att de under sin återstående levnad äro i mistning av synförmågan å ettdera eller bägge ögonen, eller i saknad af en hand eller fingrar bero… Man har även exempel på att kreatur dött af skrämsel i ladugårdarna då sådana brott plötsligt lossats utanför väggarna”. Kalmar den 30 mars 1894.

Påskkärringen övervakar med ett leende hönorna som på vårkanten åter började lägga ägg efter vinteruppehållet.

Påskharen

Trots den stora mängd illustrationer av Jenny Nyström som finns på Kalmar läns museum har vi inte lyckats hitta någon bild av en påskhare. Dessa små figurer är inköpta år 2006 och får demonstrera påskharen i folktron. Foto: Pierre Rosberg, KLM.

Påskharen är en importerad sedvänja från Tyskland, där göms målade ägg ute i naturen som barnen får leta upp. Den som har lagt ut äggen är naturligtvis påskharen. Denna tradition anses gå tillbaka till 1600-talet. Vid intervjuer med tyska invandrare som kommit till Kalmartrakten mellan åren 1933 och 2003 berättade en kvinna om sina minnen från påskfirandet i Tyskland och vad hennes familj brukade göra till då. ”Ja det är ju då till påsk, då kommer påskharen, och han gömmer äggen så att man får leta, och det är alltid godis och det är någon present. Det har det varit hemma hos mig. Nu är det också så i Tyskland att man inte har sådana seder som går över hela landet. Det är mycket stora skillnader mellan nord och söder. Här firar man jul med ett julbord över hela landet. Det finns ju inte (i Tyskland). Det finns ju många olika traditioner och jag tror att det är familjen då framför allt, som har präglat traditionerna. Och vi hade då ju som sagt äggen. Och sen gick man på promenad, och så var det någon som gick före, och då hittade man äggen i det höga gräset då. Sen är det varmare där nere. Det är nog en vårutflykt nästan. Jag kommer ihåg att vardagsrummet var uppdelat i två delar, ena hälften av vardagsrummet var min hälft och den andra var min lillasysters hälft och min mor gömde, och så fick man leta. Då var det sådana där typ av saker som man vill ha då när det blir vår, som man kunde ha när man leker ute, alltså rullskridskor och sådana saker. Uteleksaker som man fick då till påsk. Det är inte dom som man har här. Det är sådana där enklare modeller, ja,eller dykarglas, cyklop vet jag att jag kommer ihåg eller det kunde vara något mindre också det var lite också vad man behövde kanske, och så godis som sagt. Det var påsken.

Påsktuppen

I denna illustratution visar Jenny Nyström sitt intresse för samtiden. Här är det fråga om ett genusperspektiv där tuppen går i spetsen som fanbärare för hönornas demonstration. Motivet äger fortfarande viss giltighet

Tuppen har en anknytning till den kristna påsken. På skärtorsdagen åt Jesus påskmåltiden då han instiftade nattvarden. Under måltiden sa Jesus att en lärjunge skulle förråda honom och att Petrus skulle förneka honom. Detta uppfylldes när Judas Iskariot sålde Jesus för trettio silverpenningar. Jesus greps och fördes till översteprästens gård och Petrus som följt efter blev tillfrågad om han inte var en av Jesu lärjungar, vilket han nekade till, men hans uttal röjde honom. Då gol tuppen och Petrus kom ihåg vad Jesus tidigare hade sagt. ’Förrän hanen gal, skall du tre gånger förneka mig. Petrus gick då ut och grät. Därefter har tuppen blivit en symbol för vaksamhet och ljusets seger över mörkret. Tuppen har ofta förekommit som motiv på påskkort som Jenny Nyström har gjort, men då med en humoristisk underton. Han är avbildad tillsammans med hela sin familj bestående av en eller flera hönor samt kycklingar. På några kort har konstnärinnan fyllt i kommentarer från tuppen till hans familj. På ett kort säger han till en höna som är omgiven av en mängd kycklingar: ‘Du har bedragit mig.’ Ett annat visar ett antal hönor i ett hus som kallas kackelstugan, där står tuppen bakom knuten och undrar ‘Ägga de upp hvarann?’. På ett tredje går tuppen i spetsen för en demonstration under parollen ‘Ned med äggen, allt medan hönorna som går i tåget har lagt ägg. Ett fjärde visar en annan demonstration, där tuppen är utklädd till polis och hönorna bär människokläder och banderoller med texten Allmän rösträtt’ Ned med tuppen.

Tuppen har fattat misstankar huruvida han är far till kycklingarna, de är osedvanligt glada åt vatten.

Påskäggen

Ägg liknande dem som guldsmeden Carl Fabergé tillverkade åt den ryska tsarfamiljen i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. I stället för den traditionella hälsningen Glad påsk har Jenny Nyström skrivit God påsk.

Förr började hönsen värpa ägg på vårkanten efter ett långt vinteruppehåll 28. Det var då en stor händelse för människor att åter få tillgång till färsk mat. Under fastan som föregick påsken var det dessutom under medeltiden förbjudet att äta äggmat. Att skänka bort påskägg i gåva är en gammal sedvänja 29. Under medeltiden var det brukligt i Lunds stift att sockenborna gav prästen och klockaren påskmat som bestod av ägg. Detta avskaffades inte förrän på 1800-talet 30. Att ge bort ägg ungdomar emellan innebar att äggen skulle vara så vackra som möjligt. De förseddes med namn och årtal och skänktes som fästmansgåvor. De kunde även färgas, vilket är en sed som funnits sedan 1700-talet i Sverige och kan beläggas från 1200-talets England. Det var vanligt att använda naturliga färgämnen. Idag är det brukligt att familjen samlas på påskafton för att pryda de ägg som skall ätas vid påskbordet. De okokta äggen kan målas med färgpennor eller vaxkritor. Förutom att måla äggen med färg kan man vira lökskal runt äggen innan de koks, eller sätta fast ett blad på dem. Vill man få dem randiga ägg kan man knyta en bit tråd runt ägget före kokning. Det går också att rista mönster med kniv på äggen 31. Ett sätt att bevara äggen länge är att göra små hål i var sin ände av ägget och blåsa ut innandömet. Därefter kan äggen färgas genom att man kokar dem med olika ingredienser beroende på vilken färg man vill att de skall ha. Fänkål ger en gulbrun ton. Gul färg kan man få med hjälp av saffran. Röd färg får man om man virar äggen i rödlöksskal och rödbetssaft. Blåa ägg får man om läger i ett blått papper i kokvattnet. Såplut ger en violett färg. Ägget är en symbol för uppståndelsen. Liksom kycklingen stiger ut ur äggskalet, förväntas de döda stiga upp ur graven på den yttersta dagen, såsom Jesus gjorde på påskdagen 32. Under katolska tiden var det förbjudet att äta ägg under fastan. Konstgjorda påskägg började dyka upp under slutet av 1700-talet. Då gav personer inom de högre stånden bort ägg gjorda av glas, porslin eller ädelmetaller som vänskapsgåvor eller faddergåvor. Särskilt berömda påskägg är de som guldsmeden Carl Fabergé började tillverka som överraskningsägg åt den ryska tsarfamiljen, när de firade påsk år 1885 33. Enklare ägg gjorda av papier maché eller socker blev vanliga under 1800-talet. Tittäggen som ofta var tillverkade av alabaster var försedda med vackert dekorerade landskap inuti. Idag tillverkas äggen ofta av kristyr. Ägg finns även i form av godis till påsk, då det går att köpa allt från marsipanägg, dragéeägg till chokladägg som har någon sorts fyllning bestående av nougat eller tryffel beroende på vad var och en har för smak.

Påskens mat

Här är en variant av påskbordet. Det är fortfarande äggen som är huvudrätten. I fönstret skymtar påskris med fjädervippor i olika färger

På Askonsdagen var det vanligt i bondesamhället att folk åt korngrynsgröt strödd med aska. På skärtorsdagen åt man kål i södra Sverige. På långfredagen var det vanligt med salt sill utan dricka. En del åt lutfisk. Kött var förbjudet. Idag förekommer lax som rätt denna dag. På påskafton serveras ofta en påskbuffé, med rätter som påminner en del om dem som finns på julbordet. Det är vanligt att inleda måltiden med olika typer av sill och strömmingsinläggningar samt olika äggrätter. Man förknippar ofta påsken med ägg, vilket har sin grund i att hönorna förr brukade värpa ägg på vårkanten efter ett vinteruppehåll. Det andra skälet är att det var en fasteperiod innan påsk som innebar att folk fick spara på äggen tills fastan var över och först då kunde de konsumera dem. Idag finns det ägg att tillgå året runt. Kalla äggrätter kan bestå av hårdkokta ägg som halveras på tvären eller längden. De kan fyllas med kaviar, ansjovis eller sardeller och sedan garneras med persilja. En annan vanligt förekommande fyllning är majonnäs och räkor. En varm äggrätt är pocherade ägg med löjrom- eller sikromssås. Sillrätterna består av inlagd sill med rödlök och glasmästarsill. Fiskrätterna kan utgöras av rökt böckling samt gravad och kokt lax. Lammkött hör påsken till. Lammet kan tillagas som lammgryta med citron eller lammstek. Småvarma rätter brukar innehålla Janssons frestelse, någon form av omelett, potatisgratäng och kanske sillpotatis. Köttbullar brukar finnas på påskbordet liksom prinskorv, äggröra och spenat. Därtill kommer olika former av sallader. Vill man kan man avsluta med en liten ostbricka och en påsktårta till kaffet. På påskdagen äts lammkött på sina håll ibland med nässelsoppa som förrätt och gärna med en påsktårta som dessert

2012-03-31 @ 11:33:10 Allmänt Permalink

Kommentarer

Trackback

Pasken